Årets värsta dag för Missan
Eftersom vi skulle åka vid halv tre så kunde vi inte släppa ut henne på förmiddagen för då vet vi inte när hon skulle komma tillbaka. Så då går hon runt i huset och skriker och tycker vi är jätteelaka som inet släpper ut henne.
Sen kommer buren fram. Denna hemska tingest. Så fort hon ser den så vet hon vad som är på gång och blir helt galen. Vi använder bara buren fram och tillbaka till veterinären så hon har inga trevliga minnen av den.
När vi väl skulle åka så var vi tvugna att få ner henne i buren. Och det är ju typ lögn i helvete att klara av det. Hon stretar emot och slåss och sparkas och vill absolut inte in där. Att få henne in genom dörren funkar inte så vi får ta av taket och lägga det som ett lock på henne när vi fått ner henne i burens golv. Men det gick till slut.
vanligtvis när vi åker til lveterinären (vilket inte är en lång resa, utan bara tar typ 5-10 minuter) så brukar hon skrika hela vägen. Idag var hon dock väldigt lugn. Oroväckande lugn nästan.
Hos veterinären ändras dock alla känslor för buren. Då är den det bästa som finns och hon vill absolut inte lämna den. Då måste man ta bort taket igen, men denna gång för att komma åt henne. Hon klamrar sig fast i sin lilla kudde och burdörren och vill inte vara med och få en spruta. Och att lyssna på hjärtat funkar inte heller. Hon psinner så mycket att det är omöjligt att höra hjärtat ens med stetoskop.
hur som helst, det var inget fel på henne. Lite tandsten som vi kanske ska fixa senasre i sommar. Då blir det en ny resa. Ananrs kan hon andas ut och vänta ett år innan nästa helvetesfärd med den hemska och underbara buren.