Jag har hemlängtan

Jobbar ett par dagar i Varberg nu. Intressant ombyte, men jobbigt att ta sig dit. Tur att det bara är tre dar.

 

* * *

 

Jag har hemlängtan. Hem till Santa Barbara.

 

Det är inte bara en känsla som man kan ha efter en semester av att ”åh vad trevligt det var där, dit skulle jag vilja åka igen.”

 

Det är mycket värre. Jag har hemlängtan som fan. Jag vill vara där. Inte här.

 

Jag levde det perfekta livet där. Jag gjorde det jag tyckte om, det var en underbar stad, område, grymt väder, fantastiska vänner, allt var bra och jag levde en dröm.

 

Jag har underbara vänner här med, men just nu är det jobbigt. Varje dag ser jag kompisar på facebook som skriver att de ska tillbaka till Santa Barbara. Jag är jätteglad för deras skull, men mest avundsjuk.

 

Det finns också en ny feature på facebook där man kan se vad man skrev för statusuppdatering just den här dagen för X antal år sedan. Idag såg jag detta:

 

On This Day In 2009


Johan Hammerby

veridis quo med daft punk är den bästa låten jag hört på länge!!!!!!
August 17, 2009 at 12:42pm · Like ·

Jocke Filip Olsson Schafer likes this.

 

Jocke Filip Olsson Schafer: i like!!!
August 17, 2009 at 12:43pm · Like

Sebastian Hutter: den har bara funnits i 8 år... :) men bättre sent än aldrig ;)
August 17, 2009 at 3:41pm · Like

 

Tiden är svensk tid, alltså skrevs det 03:42 på morgonen. Jag kommer ihåg det. Vi hade haft en riktigt jäkla jättefest i vårt hus på Wentworth Ave, som vi ofta hade då. Detta var veckan innan skolan började. Flera hade gått hem eller däckat, och jag, Jocke och några andra var uppe, halvt packade, halvt däck-färdiga. Jocke drog på låten Veridis Quo på den gigantiska tv:n. Den var underbar tyckte jag då.

Jag har skrivit många gånger om hur illa jag tyckte om Wentworth. Det var ett skitställe. Men nu längtar jag tillbaka till just den kvällen. Det var precis i början på mitt USA-äventyr, början på ett nytt liv. Början på de bästa två åren av mitt liv.

 


Stockholm och Talletjippen

Det var sjukt kul i Stockholm. Ett par intensiva dagar med många kära gamla återseenden, alla med folk jag lärt känna utomlands de senaste åren.

 

De första dagarna var jag hos Ola och Mariana, som han träffade under bröllopet i Brasilien, och som nu är en månad i Sverige och hälsar på. Det var roligt att se dem båda igen.

 

Vi var ute både torsdag och fredag. Under fredagen hann vi även med att gå en guidad tur på Drottningholm och äta middag med Olas familj ute på Ekerö.

 

Utanför Olas lägenhet fanns det en självlysande lekplats som vi lekte på efter en utekväll.

Jag uppskattar Drottningholms konstskatter

 

På lördagen åkte jag in till stan och träffade Gaby. Så himla kul att se henne igen. Vi var hemma hos henne ett tag, drog sen och handlade och åkte sedan ner till Saltsjöbaden, där vi var på fest hos Maria T, också från Santa Barbara. Emmelie från SB var också där, samt en himla massa annat folk. Det blev en riktigt rolig kväll med grillning och monsterdrinkar.

 

På söndag hann jag även med att träffa Sahar innan jag tog bussen hemåt. Så totalt blev det återseende med sex olika personer jag lärt känna under olika skeden i USA.

 

 

I Halmstad har det varit Tall Ships Races under helgen. En stor seglingstävling med gigantiska båtar, men ännu mer ett stort evenemang i Halmstad. Talletjippen som vi har kallar det på tidningen, där vi skrivit om och inför det i tre månaders tid. Jag har jobbat hela veckan, och skrivit en massa. Jag jobbade hela helgen och gick omkring i området hela lördagen. Det var roligt, och tur att det var så bra väder.

 

Fotograf: Emma Gustafsson/Hallandsposten

 

En annan rolig sak var att en av artiklarna jag skrev fick sånt himla genomslag. Den handlade om att det kommer bli problem med trafiken under helgen, och jävlar vad folk blev arga. Inte på mig eller min artikel, men de kommenterade och skrev en sån himla massa arga saker. Nästna 70 kommentarer! Lite roligt.

Här är länken till artikeln.

http://hallandsposten.se/nyheter/halmstad/1.1314490--undvik-att-kora-i-centrum-

 

Idag går jag på sista dan på mitt nio dagar långa arbetspass. Sen en dag ledig, för att kanske sluta jobba på söndag. Vet inte vad som händer sen, det får vi se. En sak vet jag i alla fall. Jag längtar tillbaka till Santa Barbara så mycket. Men det ska jag skriva längre om inom kort.


RSS 2.0