RIP Missan 1993-2012

Julen 2009

 

Usch. Vilken jävla kväll. =(

 

När jag var åtta år fick jag en liten kattunge i julklapp. Den var svart, vit, orange och jätteliten och söt. Den hade en vit prick längst ut på svansen. Min stora önskan hade slagit in. Jag döpte henne till Missan.

Rätt snabbt tog hon över som drottning i huset. Vi var hennes undersåtar. Eller, så ville hon nog ha det. Egentligen tyckte hon väldigt mycket om oss, det vet jag.

 

Under min uppväxt har hon varit där, väntat på mig efter skolan, efter träningar, efter resor. Hon sov i min säng, låg i mitt knä, spann.

 

Oavsett om jag hade varit borta länge, som när jag bodde i Göteborg eller i USA så har hon alltid visat sin uppskattning över att ha mig hemma så fort jag kommit hem.

 

Hon har levt ett väldigt aktivt liv. Hon fick fyra ungar, som vi sålde, hon var ofta ute, hon jagade, hon hoppade runt, busade, muckade med skatorna, muckade med en fasan (dock bara en gång), klättrat i träd, sprungit på åkrar, försvarade sitt revir, försökt bära hem kaniner och mycket mer. Hon har levt ett aktivt och härligt liv.

 

Hon blev äldre, men inte så det märktes på länge. Ända fram i slutet var hon nyfiken, pigg och glad. De senaste månaderna har hon dock blivit gammal snabbt. Lite svårt att gå, hörseln blev sämre och hon sov 23 timmar om dygnet. När hon gick i trappor hade hon ont. Det hördes.

 

Vi hoppades att hon skulle få en sommar till, men i dag gick det inte längre. Mamma ringde mig på jobbet och sa att de pratat med en veterinär och att det egentligen bara fanns en human sak att göra.

 

Vi åkte alla tre med till Slöinge djursjukhus. Varje år har vi tagit dit henne för hennes årliga vaccination, och hon har hatat det lika mycket varje gång, och oss lika mycket. I dag var hon lugn. Såg ut att ha det skönt. Det gjorde det hela så himla mycket svårare.

Jag har aldrig behövt göra något sånt här förut, och det var helt fruktansvärt. Men jag fick vara med henne in i det sista och jag fick ta farväl.

 

Nu ska hon begravas vid något av hennes favoritställen, det är det minsta vi kan göra.

 

Tack för allt Missan. Du har varit en otrolig vän och du har betytt så mycket, både för en liten åttaåring pojke som för en tjugosjuåring.

 

Vila i frid.


Sommar, fotboll, Eurovision, film och Rangers

Det har blivit ett tag sen nu igen sen jag skrev sist, och tyvärr blir det därför ett fullpackat inlägg här. Men jag ska försöka hålla det kort.

 

Sommar

Äntligen är det varmt! Förra veckan var det helt underbart varmt hela tiden. Närmare 30 grader varje dag. Och något som var så himla härligt var att det var så skönt på kvällen och natten. Över 20 grader efter midnatt, värsta medelhavsvärmen. Underbart!

 

 


Vi spelade minigolf i det fina vädret

 

Fotboll

Det börjar gå bra för HBK nu. Var och såg ännu en match härom veckan, men det blev 0-0 i en tråkig match mot Ängelholm. Men sen på tv har jag sett matcherna mot både Umeå (vinst 4-0) och BP (vinst 2-0) och nu spelar de bra. Ska försöka se fler matcher i år.

Och snart är det fotbolls-EM. Det blir nice.

 

Eurovision

Loreen! Euphoria! Så himla underart, Sverige vann Eurovision Song Contest. En helt fenomenal artist, låt, framförande, allt. Nästa år ska jag sitta på läktaren till Eurovision song contest, oavsett var i Sverige det kommer att hållas.

Jag var med Anna, Elin, Daniel och flera andra i Göteborg och följde det hela. En riktigt härlig kväll var det.

 


Loreen!! :D

Film

Jag såg Men in Black III i fredags. En himla bra film. Ville bara säga det.

 

Rangers

Suck. Det som såg så bra ut. Men nu är det slut. Jag har sett en himla massa matcher i år, och Rangers har överraskat positivt på alla sätt. Jag är stolt över hur de har spelat och de har många bra år tillsammans framöver. Förhoppningsvis kommer laget att hållas ihop utan några större förändringar i truppen. Nu ser jag fram emot några fina troféer, och så kan Los Angeles Kings få vinna sin första Stanley Cup i år. För nästa år är det vår tur. Let’s go Rangers!


Göteborgsvarvet!

På grund av strul med tidtagnings-chippet fick jag ett nytt startnummer, 76117.

 

 

Nu har jag sprungit mitt livs första långlopp, halvmaran Göteborgsvarvet. Och jäklar vad roligt det var! Och framförallt: Jag klarade det under två timmar!

 

Jag bestämde redan i höstas att jag skulle springa, men uppladdningen har verkligen inte varit den bästa. Tre veckors festande i USA, och inte så mycket träning veckorna innan dess heller (dock har jag fortfarande hållit mitt nyårslöfte om att träna minst tre gånger i veckan).

Dessutom sov jag inget natten innan loppet. Eller, 2 timmar sov jag, men jag låg ändå vaken från 01 till 07.

 

Eftersom jag inte hade sprungit nåt långlopp tidigare (kanske kan vara en bra uppladdning att faktiskt testa att springa så långt) så visste jag inte vilken takt eller taktik jag skulle ha. Men jag förstod att det var smart att hålla ett lugnt tempo i början, och försöka köra ungefär samma tempo genom hela för att orka. Så det gjorde jag. Och det funkade.

 

Jag kände direkt att det gick bra. Många sprang om mig i början, men det var en del av planen. De skulle jag springa om senare, tänkte jag.

 

Det som överraskade mig mest med evenemanget var att det var så trevligt. Det var väl arrangerat, det var mycket som hände vid starten, och även längs banan. Över 50 olika musikplatser fanns det längs banan. Och trots att vinnaren hade kommit i mål redan ett par timmar tidigare så var det en massa folk längs banan som hejade, sjöng och dansade.

 

Min tanke om att mitt tempo var rätt att hålla stämde. Ju längre jag kom, desto fler sprang jag om, trots att jag höll samma tempo som förut.

 

Eftersom jag hade haft min uppladdning som den var så satsade jag på en tid runt två och en halv timme. Men ju längre loppet gick märkte jag att det var rejält felräknat. Jag kunde kanske klara det runt två timmar. Så när sista mellantiden kom vid 20 km, och jag märkte att jag hade en chans att till och med klara det UNDER två timmar fick jag en massa extrakrafter och kunde hålla ut i mål, och fick en jättebra tid. 1:58:18. Jag var så glad och gick bara och mös.

 

Jag hade lite ont i foten, men var inte slut i kroppen lika farligt. Jag hade hållit en perfekt takt. Nu dagarna efteråt jag dock haft lite träningsverk.

 

Jag sov över hos Daniel på fredagen och lördagen. Det var trevligt att träffa familjen Svensson igen, och vi satt uppe länge på nätterna och pratade.

Dessutom kollade vi hockeyn, där Rangers avancerade till semifinal! Woohoo! Let’s Go Rangers!!!

 

Helgen avslutades med söndagsmiddag med Halmstad-gänget. En fantastiskt bra helg.


Underbar semester i USA

Det blev inga löpande inlägg, så därför blir det ett stort inlägg här istället. Det om Norcal skrev jag på vägen därifårn, resten nu när jag kommit hem. Du kan läsa hela, hoppa mellan delarna, eller bara titta på bilderna. Hur som helst, enjoy!

 

Innehåll

  • Norcal
  • Santa Barbara
  • Las Vegas
  • Hemresan
  • Rangers

 

Norcal

(Skrivet måndag den 23 april 2012)

 

Jag sitter nu än en gång på bussen mellan LAX och Santa Barbara. Känns hur skönt som helst. Jag har hittills haft en underbar helg uppe i norr.

 

Alla flygningar gick bra i fredags, och när Lauren kom och mötte mig på Sacramentos flygplats blev det den känslostorm som jag hade anat. Så himla härligt att se henne igen.

 

Fredagskvällen bestod mest av lite shopping och god mat på Cheesecake factory.

 

Lördagen däremot var det fullt schema hela dan. De första timmarna var jag för mig själv när Lauren klippte sig och Kyle jobbade. Så jag vandrade omkring i Williams, där de bor. En liten stad på 5000 invånare. Det var oerhört varmt. Fick stanna till flera gånger och köpa vatten. Enligt termometern var det ca 35 grader hela dan. Efter ett tag kom jag till restaurangen där Kyle och Lauren jobbar, och jag fick lite öl att släcka törsten i strupen med.

 

 

Sen drog vi ut till Laurens familjs ranch. Jag fick rida och mata hästarna. Att rida på den kaliforniska landsbygden är väldigt amerikanskt.

 

Lauren och Kyle

 

Cowboy!

 

 

Något som är ännu mer amerikanskt är dock vapen. Vi hade en liten skjutstund på Kyles föräldrars mark. Provsköt ett par av deras pistoler :)

 

Därefter bar det av till Colusa och grillfest/förfest. En massa folk, god mat och öl. Fint.

 

Alla drog sedan vidare till samma bar där vi varit tidigare på dan. Vi väntade in tolvslaget, vilekt innebar att Lauren blev 21 och fick börja dricka. Direkt efter midnatt bjöd alla henne på olika shotar, drinkar och champagne.

 

Söndagen var som sagt Laurens födelsedag, och den firade vi i Chico, på Sierra Nevada brewery, som också har en restaurang. En massa av Laurens släktingar och vänner var där, och efteråt drog alla av oss yngre iväg och testade alla olika barer Chico hade att erbjuda.

 

 


Ett glatt gäng på en pub i Chico

 

 

Efter en välbehövlig helamerikansk frukost på Denny’s körde Lauren mig till flygplatsen idag och jag drog söderut. Sitter på bussen, som sagt, och väntar på att komma hem till underbara Santa Barbara ännu en gång.

 

Santa Barbara

(Skrivet 9 maj)

Äntligen hemma igen! Ett knappt år efter att jag lämnade detta himmelrike fick jag möjlighet att återse platserna och folket. Allt var bra. Typ.

 

På dagarna var jag fri att göra vad jag ville, eftersom de jag bodde med (bland annat Nima och Dan) var i skolan. Jag spenderade varje dag med att gå runt i stan och besöka alla platser jag saknat. Så många känslor. Självklart underbar glädje att vara där, men också en slags ledsamhet. När jag gick runt kom tankarna på att detta var mitt hem, där jag levde det perfekta livet, men det är det inte. Det är inte mitt hem. Det underbara liv jag hade där har jag inte längre. Jag har det bra nu, men inte på samma sätt.

 

Men självklart var det mesta bara fint på min resa. Helt fantastiskt att träffa alla igen. Det var jättekul att komma tillbaka till The Channels och se hur de hade det. De höll på med avslutningsnumret, och var så stressade som man ska vara.

 

Det blev mycket festande, som det ska vara när man lever collegeliv. Det blev nio kvällar i rad med olika typer av fester. Sen ett par dagar lugn, och sen på det igen. Underbart! Det blev många matcher beer pong, och malibu pong när ölen tog slut, utekvällar och margarita nights. Väldigt mycket roligt med härliga människor.

 

Vädret var inte helt lysande. Mulet många dagar. Men eftersom jag var ute och gick eller sprang på dagarna var det rätt skönt att inte ha gassande sol. Men jag hann med en dag på stranden, och dessutom får man färg bara av att vara utomhus.

 

Jag hann också äta på väldigt många ställen. Försökte gå till så många jag kunde av de ställen jag saknat. Många härliga luncher och middagar blev det på Sandbar, sushiställena i hamnen och Paseo Nuevo, Kahuna Grill, Freebirds, Shoreline Cafe, glass på Yougurtland, cupcakes på Crushcakes och många andra ställen. Vissa hann jag inte med, såsom California Pizza Kitchen och Elephant bar. Får bli nästa gång.

 

Var på bio två gånger och såg två bra filmer. Safe, en action med Jason Statham samt The Raven, en thriller om Edgar Allen Poe, Båda oväntat bra, väl sevärda.

 

Det var härligt att se mina gamla vänner igen. Festa med Nima och Dennis igen, hänga med Gaby och de andra från The Channels. Jag träffade Paige en hel del, och bland annat var vi ute och paddlade kajak på havet. Det var himla roligt, undrar varför jag inte gjort det där tidigare. Och så kom till slut och Cecily, himla vad jag har saknat henne. Det blev inte så många dagar, men det var roligt så länge det varade.

 

Skolan, samt mulet väder

 

Paige och Cecily! <3

 

Las Vegas

 

Tillbaka i öknen i den otroligt roliga staden som har allt. Det tog sin tid att komma dit, trafiken var hemskt hela vägen från Thousand Oak, genom hela Greater Los Angeles Area, och en bra bit in på I15. Men jag och Cecily kom fram till slut och kunde mötas upp med Lauren, Kyle och deras kompis Paul på Tropicana.

 

Vi hade en intensiv men fantastiskt rolig helg. Fester runt på en massa hotell och casinon, vi åkte bergochdalbanan på New York, New York och vi låg vid poolen på vårt hotell.

 

På lördagskvällen åt vi födelsedagsmiddag för Lauren på Kokomo’s på Mirage och sen gick vi på en show med Cirque du Solei på Treasure Island. Väldigt häftigt.

 


Cecily och Lauren i Vegas!

 

 

 

Hemresan

De andra stack tidigt på söndagsmorgonen till sitt flyg (Cecily körde) och jag hade min flight klockan 11. Det var dåligt väder i hela Mellanvästern, så planet blev lite sent till Chicago, men jag kom fram i tid. Det gjorde dock inte så mycket. Planet därifrån kom inte iväg förrän cirka tre timmar för sent. Detta gjorde att jag missade min flight i Frankfurt. När jag kom dit hade de dock fixat en ersättningsflight, men jag missade ju ändå bussen från Köpenhamn. Kunde dock ta tåg, som gick nästan direkt när jag kom till stationen. Efter tåg/buss/tåg-byte i Ängelholm och Laholm kunde jag till slut komma fram till Halmstad efter ett par veckors underbar semester i fantastiska Kalifornien och Las Vegas. Vänner, sol, bad, fest och bara härligt.

 

Får se när jag återkommer. Vet inte ännu, har inte något särskilt planerat, men det kommer att bli av förr eller senare.

 

Rangers

Under tiden som jag har varit i USA har jag kunnat kolla mycket på hockey. Matcherna har gått tidig eftermiddag när mina vänner ändå har varit i skolan. Och det har ju gått bra. Rangers har spelat bättre än aldrig förr, dels under grundserien, men framförallt i slutspelet. Jag har länge under året haft en bra känsla om detta, men nu känns det verkligen på riktigt. I år kan vara året. Det är dags. Och jag tror.

 

Bästa matchen var förra onsdagen, då matchen mot Washington gick till tredje övertidsperioden innan Gaborik kunde avgöra. Matchen var spännande rakt igenom, varje minut var gastkramande, och båda lagen var himla bra. Men Rangers var det bättre laget till slut.

Roligt också att Lundqvist är nominerad till tre troféer. Två som bäste spelare, och så som bäste målvakt. Dessutom är Tortarella nominerad till årets tränare. Men först är det en större silverpokal som ska bärgas hem. Let’s Go Rangers!


RSS 2.0