Göteborgsvarvet!

På grund av strul med tidtagnings-chippet fick jag ett nytt startnummer, 76117.

Nu har jag sprungit mitt livs första långlopp, halvmaran Göteborgsvarvet. Och jäklar vad roligt det var! Och framförallt: Jag klarade det under två timmar!

Jag bestämde redan i höstas att jag skulle springa, men uppladdningen har verkligen inte varit den bästa. Tre veckors festande i USA, och inte så mycket träning veckorna innan dess heller (dock har jag fortfarande hållit mitt nyårslöfte om att träna minst tre gånger i veckan).

Dessutom sov jag inget natten innan loppet. Eller, 2 timmar sov jag, men jag låg ändå vaken från 01 till 07.

Eftersom jag inte hade sprungit nåt långlopp tidigare (kanske kan vara en bra uppladdning att faktiskt testa att springa så långt) så visste jag inte vilken takt eller taktik jag skulle ha. Men jag förstod att det var smart att hålla ett lugnt tempo i början, och försöka köra ungefär samma tempo genom hela för att orka. Så det gjorde jag. Och det funkade.

Jag kände direkt att det gick bra. Många sprang om mig i början, men det var en del av planen. De skulle jag springa om senare, tänkte jag.

Det som överraskade mig mest med evenemanget var att det var så trevligt. Det var väl arrangerat, det var mycket som hände vid starten, och även längs banan. Över 50 olika musikplatser fanns det längs banan. Och trots att vinnaren hade kommit i mål redan ett par timmar tidigare så var det en massa folk längs banan som hejade, sjöng och dansade.

Min tanke om att mitt tempo var rätt att hålla stämde. Ju längre jag kom, desto fler sprang jag om, trots att jag höll samma tempo som förut.

Eftersom jag hade haft min uppladdning som den var så satsade jag på en tid runt två och en halv timme. Men ju längre loppet gick märkte jag att det var rejält felräknat. Jag kunde kanske klara det runt två timmar. Så när sista mellantiden kom vid 20 km, och jag märkte att jag hade en chans att till och med klara det UNDER två timmar fick jag en massa extrakrafter och kunde hålla ut i mål, och fick en jättebra tid. 1:58:18. Jag var så glad och gick bara och mös.

Jag hade lite ont i foten, men var inte slut i kroppen lika farligt. Jag hade hållit en perfekt takt. Nu dagarna efteråt jag dock haft lite träningsverk.

Jag sov över hos Daniel på fredagen och lördagen. Det var trevligt att träffa familjen Svensson igen, och vi satt uppe länge på nätterna och pratade.

Dessutom kollade vi hockeyn, där Rangers avancerade till semifinal! Woohoo! Let’s Go Rangers!!!

Helgen avslutades med söndagsmiddag med Halmstad-gänget. En fantastiskt bra helg.