Årskrönika 2020
Självklart blir det en årskrönika även i år! Nu när jag har hållit på så länge så kan jag ju inte sluta. Och när ett år har varit så konstigt som det här, då är det nog rätt så bra att försöka samla tankarna lite om vad som faktiskt hände.
Det är några dagar in på nya året, och redan har det hänt väldigt mycket i världen (USA). Men det får jag spara till nästa årskrönika på nyhetsplats. En sån del blir det även om i år, men jag börjar med mitt personliga 2020. Dock har ju mycket av det man har kunnat göra i år präglats av nyhetsåret, så det kommer att vävas in i vartannat mer än i mina tidigare krönikor.
Nu när alla läser detta så vet ni vad som gäller med 2020. Det är coronapandemin som har format hela året, på alla nivåer, privat och i världspolitiken. Sjukdomen covid-19 har dödat miljontals världen runt, nära tiotusen bara i Sverige. Allt stängdes ner, typ.
Men om jag, eller ni, läser detta efter flera år kanske man inte kommer ihåg hur det var.
- Mitt personliga 2020
- Nyhetsåret 2020
- Idrottsåret 2020
- Nöjesåret 2020
- Bra låtar från 2020
- Avlidna kändisar 2020
Mitt personliga 2020
Om jag börjar kronologiskt så är det intressant att se att det var drygt två månader som inte handlade om coronapandemin, åtminstone inte så mycket i Sverige.
2020 startade utomlands, eftersom jag och Therese hade firat nyår i London. Det var en underbar resa där vi kunde turista, gå på musikal (Lejonkungen, riktigt bra!), strosa runt på gator, torg och parker, och äta gott och ha det trevligt.
2020 blev också det första hela året som jag bodde i Laholm, efter att ha flyttat dit i september året innan. Det har varit väldigt bra.
En personlig förändring skedde under våren, och det är att jag numera har glasögon.
Det beror inte på att jag har börjat se sämre, för det har jag i ärlighetens namn gjort ett tag. Men jag har blivit lite mognare och inse att jag måste få tummen ur och göra nåt åt det. Så nu har jag skaffat glasögon, och fått en helt ny syn på tillvaron (hehe).
Så det har inte att göra med att jag blev 35, som jag gjorde i februari. Det kunde jag fira fyra gånger, under olika dagar. Mormor och moster var och hälsade på med mamma och pappa, Therese familj var här, och vi var ute med hennes pappa och fru på en liten tur i Skåne på min födelsedag.
Det blev såklart även ett firande med kompisarna (fast i dag finns det inget sådant som att självklart fira sin födelsedag med en stor fest…). En kombinerad 35-årsfest för mig och inflyttningsfest för Andreas i hans nya lägenhet i Halmstad blev också början på Melloåret.
I år hade jag tre hallänningar som jag kunde följa för Hallandspostens räkning. Programledaren Linnea Henriksson, veteranartisten Mariette och ”rookien” Amanda Aasa. Alla dessa, plus jag själv, hade gått på Sturegymnasiet i Halmstad, och skulle dessutom vara med i samma deltävling – i Luleå! Så därför åkte jag upp till Norrbotten under några dagar i februari, vilket var jättekul. Bara att få se snö för första gången på länge var härligt, och sedan hade jag himla kul den veckan, med mycket jobb, kolla på repetitioner, göra intervjuer, gå på presskonferenser och skriva texter, men självklart också gå på middagar, fester, barhäng och efterfester. Åh, vad jag saknar såna saker, märker jag nu när jag skriver om det.
Jag åkte dock inte till finalen i Stockholm. Oron för smittoläget hade börjat bli lite för stort. Samma kväll som tiotusentals samlades i publiken på Friends hölls Danmarks final, och där valde man att ta bort all publik. Jag valde att stanna hemma och kolla på finalen med mina kompisar i Halmstad, och sedan gå ut. En av de sista festkvällarna för året skulle det visa sig, och då var det bara början på mars.
Under tiden som våren gick hade nämligen coronapandemin börjat sprida sig mer och mer i världen, och tagit sig till Europa. Framförallt i Italien var det riktigt illa tidigt. Därför blev en resa inställd. Mina föräldrar fyllde 70 i år, och jag 35, och därför hade vi planerat att göra en stor resa som gemensamt firande, med Therese också. Vi skulle ha åkt på kryssning i Medelhavet, med två stopp i Italien och två i Kroatien. Men eftersom smittan var som störst där så var vi tvungna att avboka resan.
Sedan gick det snabbt. Spridningen ökade i Sverige, hundratals dog, tusentals, och en efter en stängdes olika saker ned. Först sänktes publikgränsen på evenemang till 500 personer, sedan till 50. I praktiken innebar det att inga konserter eller idrottsevenemang ville ta in någon publik, och alla tilltänkta biobesök, fotbollsmatcher och utekvällar brann inne. Inga varma fotbollskvällar där man fick följa landslaget, för hela EM ställdes in, liksom OS och Eurovision Song Contest.
Liseberg fick också ställa in hela året, så för första gången på jag vet inte hur länge så blev det inga åkturer under sommaren. Inga roliga dagar med femkamp, Helix eller Flumeride. Inte heller på halloween eller jul var det öppet.
Gym kunde man inte gå på, inte heller trånga butiker, teatrar eller nattklubbar.
Nattklubb kunde man i och för sig gå på lite under sommaren om man ville. Då körde Boomboom room i Halmstad ett koncept där de bara tog in 50 personer, som hade bord att sitta vid. På dansgolvet hade de målat upp rutor där man kunde dansa en och en, på lite avstånd från varandra. Där var vi efter Kattas födelsedagsfest, men inte igen. Kul idé, men inte lika kul i verkligheten.
Quizen på Harrys fick vi också sluta gå på, liksom innebandyn som jag har spelat en gång i veckan.
Men det tråkigaste var att man inte kunde träffas som förut. Framförallt under våren uppmanades alla över 70 att hålla sig isolerade, eftersom de äldre tillhörde en riskgrupp för att bli smittade och svårt sjuka. Eftersom min mamma tillhörde flera andra riskgrupper så kunde vi inte ses som förut. Man skulle inte kramas eller ta i hand, något väldigt tråkigt och jobbigt. Man kunde ses om man höll avstånd och gärna befann sig utomhus, så vi har setts, men inte så mycket som vi hade velat. Det blev inga stora födelsedagsfester på deras födelsedagar, och inte heller för mormor som fyllde 90 år i april.
Man har tvingats att vänja sig av med att vara nära varandra, vilket är rätt så sjukt, men kanske behövligt om man ska klara sig igenom pandemin.
Man skulle heller inte träffa för många nya människor, särskilt inte sådana som bor i andra regioner. Därför har jag inte kunnat träffa kompisar från andra delar av Sverige så som jag har velat. Även kontakterna med kompisarna på hemmaplan har minskat, vilket jag tycker är jättetråkigt. Men framförallt mot slutet av året har det varit självvalt, då spridningen ökar mer och mer för varje dag och sjukvården går på knäna, men jag saknar att hänga med mina vänner som jag har gjort tidigare.
Jag och Therese hade två stora konserter vi skulle gå på, The Ark i Borgholms slottsruin i juli och Celine Dion på Friends Arena i Stockholm i augusti. Dessa sköts fram till 2021, men frågan är om de ens kommer att bli av då. I skrivande stund är tanken att de ska bli av, men det tror jag på när jag ser det.
UD avrådde från alla utlandsresor, till alla länder i hela världen, så semestrarna fick man tillbringa på hemmaplan. Detta gjorde bland annat att jag inte kunde åka på min kompis Laurens bröllop i Kalifornien i augusti. Men eftersom USA drabbades ännu hårdare av pandemin än Sverige så fick hon ställa in bröllopet, och det är tänkt att hållas i sommar tror jag. Återstår att se om det går att komma dit ens då.
Så när man inte kunde åka utomlands, inte ville besöka storstäderna (där spridningen var som värst), så fick man hitta på annat att sysselsätta sig med, och det har jag och Therese verkligen lyckats med.
Dels har vi gjort mycket i trädgården. Vi har satt upp ett glasräcke på altanen, men vi har också planerat flera träd och gjort nya land. Två av träden fick vi av nyinflyttade grannar som ville gräva upp dem från sin tomt. Det innebar mycket grävande där, och ännu mer i vår trädgård, eftersom träden behöver väldigt stora och djupa hål så att rötterna kan sprida sig riktigt rejält. Men nu har vi klotlönn, kopparhäggmispel, kvitten och flera andra nya ståtligheter i trädgården. Eller, ståtligheter om några år i alla fall.
Sånt här höll vi på med en stor del av sommaren.
Dessutom fick vi göra om vår garageuppfart. Kommunen hade bestämt att de ska asfaltera vår gata lite mer, så alla garageuppfarter skulle höjas upp några centimeter – så det fick vi fixa. Tillsammans med Therese pappa så gjorde vi ett rätt så bra jobb med det får jag lov att säga.
Sedan har vi också börjat vandra och springa trail (skogslöpning, utanför motionsslingorna). Detta för att kunna vara ute, göra nåt nytt men ändå åka runt i Sverige utan att behöva vara så nära andra människor.
I juli var vi på Österlen, där vi kombinerade att bo i tält (på en camping, vi är inte där att vi tältar i vildmarken än), upptäcka de fina omgivningarna, samt vandra i Brösarps backar.
I september blev det mer vandring i Skåne, på Söderåsen, men sen i oktober gjorde vi vår hittills längsta resa, då vi tog några extra dagar ledigt runt en helg.
Vi tog in på ett vandrarhem i Dals-Rostock i Dalsland, och därifrån utgick vi och gjorde dagslånga vandringar, i härliga skogar och i fantastiska miljöer, som vid Sörknatten.
Sedan avslutades allt med att vi åkte till Strömstad och spaade och åt god mat.
En del småresor i närområdet har det blivit under året, framförallt kring Knäred, Hjörnered och på Hallandsåsen. Sedan kunde vi också åka till Öland på sommaren, och träffa min mormor och moster. Det gick bra att hålla avstånd, eftersom vi kunde bo i olika stugor, och vara ute mycket.
Den resan till mormor på Öland kom att betyda mycket, skulle det visa sig.
I december blev det nämligen så att min mormor gick bort. Hon som har varit en stor och viktig del under min uppväxt finns inte mer, och det har varit väldigt sorgligt och jobbigt att ta in. Alla somrar sedan jag föddes har jag varit med henne på Öland. Vissa år var jag där hela sommarlovet och lekte med mina kusiner, och när jag var 17 och 18 bodde jag hos henne hela somrarna medans jag sommarjobbade på Ölands djur- och nöjespark.
Begravningen var den 22 december, alltså två dagar innan julafton. Detta i kombination av att hårda restriktioner gällde i Sverige, vilka innebar att man inte skulle träffa så många, gjorde att det blev en väldigt annorlunda jul. Men det blev en fin jul. Jag och Therese firade jul och nyår på egen hand, vilket blev väldigt mysigt. Vi hade det så fint, och kunde själva strukturera upp när när vi åt, delade ut paket eller kollade på fyrverkerier. Våra familjer kunde vi träffa i olika omgångar, under kortare stunder, i mellandagarna.
Väldigt många runt om i världen har beskrivit 2020 som ett skitår, och det har det varit också. Så mycket som har ställts in, blivit annorlunda, man har inte kunnat träffas. Nära tiotusen svenskar har dött, hundratusentals har smittats. Jag har inte fått krama min familj, min mormor gick bort, och en massa annat tråkigt.
Men året har inneburit många roliga stunder också, och jag är så tacksam över att ha min sambo Therese att dela allt med. Detta, plus flera härliga stunder med kompisar och familj, som trots allt har blivit av, gör att det inte helt går att avfärda 2020 som ett skitår. Bara lite.
Nyhetsåret 2020 – Corona och USA-val
Allt som har hänt under det här året har handlat om coronaviruset, oavsett vilket land det handlar om och på vilken nivå. Så mycket har hänt, samtidigt som inget har hänt eftersom allt har ställts in. Så känns det i alla fall. Men året har också handlat mycket om USA-valet, som också påverkades starkt av pandemin. Men även lite smått och gått annat. Jag börjar med några helt coronafria grejer, som hann hända innan.
Australien brann typ upp. Väldigt stora delar av landet eldhärjades, och oerhört många djur dog. Stora räddningsinsatser gjordes för att hjälpa den unika faunan. Även Kalifornien drabbades av svåra bränder under året.
Sedan blev det nästan tredje världskriget, kommer ni ihåg det? USA dödade en iransk militär. Ordkriget eskalerade, men sen råkade Iran skjuta ner ett civilt passagerarplan. Detta blev som en slags dämpning i den upptrappade stämningen.
Den amerikanska basketlegendaren Kobe Bryant omkom i en helikopterolycka, ihop med flera andra. Bland annat sin dotter.
I februari chockade åklagare Krister Petersson världen och sa att man hittat vem som mördade Olof Palme 1986. Dock skulle man vänta till sommaren med att berätta det. Alla väntade spänt och den 10 juni meddelande man att det troligen var den så kallade Skandiamannen, Stig Engström, som var skyldig. Dock hade man inga bevis. Ett enormt antiklimax blev resultatet, och många har ifrågasatt rimligheten i detta. Förundersökningen är dock nedlagd nu.
USA:s president Donald Trump ställdes inför riksrätt för att ha bett utländska politiker om hjälp för att sätta dit sin potentiella presidentmotkandidat (som det också blev) Joe Biden. Men eftersom den processen inte är juridisk utan politisk så friades han i den republikanskt kontrollerade senaten.
Men så var det då det här med coronaviruset, och sjukdomen covid-19 som följde i dess spår.
Det började i Kina. Officiellt på nyårsafton 2019 (därför som det heter covid-19 och inte 20). Det började i Wuhan på en djurmarknad, där lite olika djur har fått skulden som starten. Fladdermus är det vanligaste. Ett djur som var sjukt, som någon åt, och sen brakade allt loss.
Det spred sig till människor, och så småningom ut i världen.
I Europa blev framförallt Italien hårt drabbat till en början. Norra Italien fick stänga ner, region för region.
Men även i Alperna spred det sig, och i och med sportlovet och after skin kunde det få riktig fart, och ta sig till alla Europas länder när skidresenärerna åkte hem.
I Sverige kom första fallet i Jönköping 31 januari. 11 mars kom första dödsfallet, i Stockholm. Sedan tog det en väldig fart, och allt fler insjuknade och dog, framförallt bland äldre.
I Sverige följde restriktioner, förbud och nya regleringar i stort sett varje dag. Det infördes besöksförbud på äldreboende. Man förbjöd publik större än 500 personer, och det sänktes sedan till 50. Detta innebar i praktiken att all idrott fick köra helt utan publik, och kulturevenemang kunde inte köra alls.
Tv-program spelades in utan publik. Karensdagen togs bort.
Folk uppmanades först att jobba hemifrån om man var lite krasslig, men sedan att jobba hemma om man kunde även om man var frisk.
I butiker uppmanades man att hålla avstånd. Man ritade upp streck på marken så att man inte ska stå för nära varandra, och till slut fick kassapersonalen plexiglas framför sig.
Överallt fanns plötsligt handsprit. I dag är det en självklarhet att sprita händerna när man har varit nånstans eller ska göra något.
I början av pandemin blev det brist på toapapper över hela världen eftersom folk började hamstra det.
UD avrådde först från resor till Italien, sedan fler länder och så småningom avrådde man från resor till alla länder i hela världen. Detta lättades lite under sommaren, men skärptes sedan lite igen.
Folkhälsomyndigheten började hålla presskonferenser varje vardag där man gick igenom aktuella siffror över smittade och döda. Framförallt statsepidemiologen Anders Tegnell blev rikskändis.
Sveriges strategi handlade dock i det stora hela om frivillighet, snarare än tvång. Länder runt om i världen stängde ner, på riktigt, men i Sverige blev det aldrig någon riktig ”lockdown”.
Strategin mötte även kritik. Just bristen på tvång framförallt, och myndigheternas bastanta motvilja till att rekommendera att man använder munskydd. I många länder blev det krav på att ha munskydd när man rörde sig utomhus, men i Sverige sade man resolut nej. Inte förrän i slutet av året kom ett besked om att munskydd i kollektivtrafiken. Men det var också i praktiken frivilligt, och gäller bara mellan 07-09 och 16-18, vardagar. Oerhört svenskt.
Kritik kom också mot att restauranger, barer och nattklubbar ofta fick ta de stora smällarna. Restriktioner infördes under hösten att man bara fick sitta åtta i varje sällskap (sänktes senare till fyra), och sen kom ett förbud mot att servera alkohol efter klockan 22. Detta sänkte sedan till 20. Man skulle också stänga ställena vid 22:30.
Detta samtidigt som stora köpcenter och varuhus var helt befriade från restriktioner. Tusentals kunde trängas på exempelvis Gekås i Ullared (som ofta användes som skräckexempel), medan restauranger ständigt belades med nya och svårare krav.
Regeringen har betalat ut ersättningar till många som förlorat inkomst, men hur detta har gått till har också kritiserats eftersom det är svårt att få ut ersättningarna.
En annan kritik har riktats mot att högt uppsatta politiker och tjänstemän inte själva har följt råden. Statsminister Stefan Löfven fick kritik när han hade varit och julhandlat (när regeringen uppmanat folk att inte gå i butiker kring jul, och dessutom indirekt uppmanat butiker att ställa in mellandagsrean).
Mest kritik fick dock generaldirektören för MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Dan Eliasson. (Han har för övrigt en historia av att missköta sig på olika myndighetsjobb.) Efter att ha uppmanat folk att inte göra onödiga resor. Vad gör han då? Jo, han väljer att flyga ner till Kanarieöarna och fira jul och nyår där. Ännu värre blir det när han skyller på att det var en nödvändig resa, och att han inte kunnat resa så mycket tidigare under året (precis som alla andra svenskar). Spoiler inför nästa års årskrönika: Han fick sparken (eller, sade upp sig själv, som det heter i den världen).
I Europa blev Spanien och Frankrike hårt drabbat, men sedan kom Storbritannien och där blev det värst. I slutet av året uppstod där också en muterad variant av viruset som spreds ännu snabbare.
USA var länge hyffsat förskonat från pandemin, men så småningom tog det fart med en enorm hastighet och de blev det hårdast drabbade landet i världen. Mer än 300000 dog där, och det fortsätter att stiga.
President Donald Trump vägrade inse att det var farligt. Till en början vägrade han ens erkänna att det fanns. Och när det väl inte gick att avfärda att det faktiskt fanns så sa han att det skulle försvinna av sig självt, ”som ett mirakel”.
Det går inte riktigt att sammanfatta allt dumt som Trump har sagt om viruset (precis som allt annat han pratar om), men att man kanske kunde dricka blekningsmedel för att bli frisk är kanske en av höjdarna.
Samtidigt pågick primärvalen för att välja en demokratisk motkandidat, och det blev Joe Biden. Han valde senare Kamala Harris till vicekandidat.
Valet kom till stor del att handla om coronapandemin, vilket fick extra aktualitet när president Trump själv insjuknade, men klarade sig efter en tid på sjukhus. Många andra i hans närhet blev också sjuka, eftersom de ofta ignorerade varningar om att inte vara nära varandra eller hålla avstånd.
I och med det stora antalet döda blev coronapandemin en valfråga, men därför försökte Trump, Fox News och andra på den flanken att tona ner farorna, vilket också ledde till ännu fler sjuka och döda.
Till slut vann dock Biden/Harris valet. Slutet gott, allting gott. Eller? Nej, långt ifrån. Trump vägrade erkänna sig besegrad. Det dröjde rätt länge innan det kom nåt resultat, eftersom så många hade poströstat i och med pandemin, och dessa tog lång tid att räkna. En stor majoritet av poströsterna föll på Biden, så efter att Trump hade haft ledningen under valnatten gick Biden om när alla röster räknades. Men president Trump vill inte att alla röster ska räknas (eftersom det är Donald Trump vi pratar om), och han gick till domstol i alla delstater där han tyckte att han skulle vinna. Där fick han inget gehör. Han uppmanade alla sina följare att motsätta sig ”stölden” av hans valseger. Detta fortsatte in på 2021, och hur det gick får jag ta upp i nästa årskrönika, men det blev ingen rolig start på året i detta hänseende.
Förutom valet och corona har en stor fråga i USA också handlat om rasism och polisbrutalitet. Flera uppmärksammade händelser där svarta amerikaner (framförallt George Floyd och Breanna Taylor) dödades av vita poliser fick tålamodet att ta slut. Black Lives Matters-rörelsen engagerade miljontals, och ledde till flera demonstrationer, som i vissa fall ledde till konfrontationer och förstörelse.
Under året har världens forskare jobbat hårt för att få fram ett vaccin mot covid-19. Till slut lyckades flera medicinföretag nästan samtidigt, och i december kunde man börja vaccinera folk runt om i världen.
I Beirut skedde en enorm explosion i hamnen, där farligt avfall hade förvarats. Över 200 personer dör och tusentals skadas.
I Belarus (som Vitryssland numera kallas även i Sverige) vinner diktatorn Lukasjenko, precis som han har bestämt och brukar göra. Men den här gången protesterar folket, och protesterna fortsatte långt under året. Fortfarande sitter Lukasjenko kvar, men hans makt har för första gången ifrågasatts på ett sätt som inte märkts tidigare.
Den gamla konflikten om Nagorno-Karabach blossade upp igen.
Vänsterpartiet byter ordförande, från Jonas Sjöstedt till Nooshi Dadgostar.
En jordbävning sker i Zagreb, och i slutet av året drabbas en norsk by av ett förödande jordskred.
Idrottsåret 2020
Mycket idrott fick ställas in iom pandemin. Störst var att OS i Tokyo sköts upp ett år. Likaså fotbolls-EM. Det skulle ha spelats i flera olika länder, och Sverige var kvalificerat. Det sköts också upp till 2021, vilket innebar att dam-EM 2021 skjuts upp till 2022.
Ishockey-VM ställdes in. SHL ställdes in efter grundserien, och det blev varken slutspel, SM-guld eller ned- och uppflyttning av lag.
NHL fick avbryta säsongen i mars. Grundserien avslutades aldrig, utan i stället utökades slutspelet med fler lag. De fick spela i bubblor, utan kontakt med omvärlden, i Toronto och Edmonton. Till slut vann Tampa Bay Stanley Cup, och Victor Hedman blev slutspelets mest värdefulla spelare.
New York Rangers är fortfarande i sin rebuild, men fick vara med i det utökade slutspelet, där det dock inte gick så bra. Men de vann i stället förstavalet i draftlotteriet och kunde därför välja den hypade spelaren Alexis Lafreniere.
Dock var detta också året då Rangers gjorde sig av med sin bästa målvakt någonsin, Henrik Lundqvist. Efter 15 år som förstamålvakt blev han utköpt från det sista året på kontraktet, för att laget ska satsa på yngre spelare. Han skrev i stället på ett år för Washington Capitals, men efter att ha upptäckt ett hjärtfel fick han ställa in den kommande säsongen och opereras i stället.
NHL kom aldrig igång under hösten, men förhoppningen är att de ska dra igång säsongen 20/21 i komprimerad version med start i januari 2021.
Allsvenskan i fotboll kom igång under sommaren. Malmö FF vann. Superettan vanns av Halmstads BK, som nu äntligen får spela i allsvenskan igen. De får möta Varberg, men inte Falkenberg, som åkte ur.
Guldbollen gick till Zlatan Ibrahimovic, efter att ha varit borta från den diskussionen några år. Men han gjorde en storstilad comeback i Milan, och under hösten ledde han målligan i hela Serie A. Även Zlatan hade varit coronasjuk tidigare under året.
Sveriges största idrottare under året har dock varit stavhopparen Armand Duplatis. Han slog flera världsrekord i stavhopp, både inomhus och utomhus. Han fick därför också bragdguldet.
I USA har en debatt pågått länge om rasistiska och mindre passande namn och logotyper för idrottslag. I fokus har varit Washington Redskins, som till slut valde att byta namn. Vad det nya namnet ska bli är dock inte klart. Även i Sverige valde Frölunda Indians att ta bort sitt namn, och även där kommer nytt namn 2021.
Nöjesåret 2020
Precis som med idrotten så var det väldigt mycket som blev inställt. Ännu mer faktiskt. För när idrotten kunde spela matcher som sändes i tv så gjorde det inte lika mycket att publiken inte var på plats där, men teatrar, ståuppshower, konserter, spelningar, uppvisningar, allt sånt fick ställas in. En del saker spelades in och sändes antingen online eller i tv, men många artister och folk som jobbade med evenemang blev hårt drabbade.
Ett av få stora happenings som faktiskt blev av var Meldoifestivalen, eftersom den var så pass tidigt på året. Ett bra Melloår med flera bra låtar, och för första gången på många år blev det kvinnligt överst på pallen. Länge handlade det om ifall Anna Bergendahl, Hanna Ferm eller uppstickaren Dotter skulle ta hem det, men i finalveckan kom The Mamas och spurtade förbi alla och vann med en ynka poäng, före tvåan Dotter.
The Mamas hade året innan körat bakom John Lundvik när han vann i Sverige och fick tävla i Eurovision. Och lite tur var väl det, för The Mamas fick aldrig åka till Eurovision, eftersom tävlingen ställdes in för första gången någonsin.
SVT sände två substitutprogram, ett superkasst och ett som var rätt så bra.
Många tv-program körde på lite som vanligt, men utan publik.
Let’s Dance började men fick avbryta flera avsnitt då ett antal deltagare smittades. Siw Malmkvist fick hoppa av för att hon var i riskgrupp, Anders Jansson blev så sjuk att han fick avbryta, och ”Soldoktorn”, Dr Mikael, hoppade av för att assistera i vården. John Lundvik vann sen.
Allsångsprogrammen från Liseberg och Skansen körde allsång utan publik, med klipp från tidigare år.
Idol blev också väldigt coronaanpassat. Efter att flera deltagare blivit sjuka fick alla deltagare köra sin första fredagsfinal från sina respektive hotellrum. Det var annars en väldigt bra Idol-säsong, där Nadja Holm till slut vann.
Under våren avled radioprogramledaren Adam Alsing av covid-19, vilket kom som en chock för många. Även skådespelaren Sven Wollter avled efter att ha smittats av coronaviruset.
I stort sett alla biofilmer som skulle haft premiär 2020 sköts upp till 2021. Vissa släpptes på olika strömningstjänster, men eftersom i stort sett alla biografer i hela världen var nedstängda så får vi vänta ytterligare på bland annat en ny James Bond-film.
Och apropå Bond så avled original-Bond, Sean Connery.
I stället för bio så streamdes det film och tv från Netflix och andra tjänster som aldrig förr. En av de mer uppmärksammade serierna som folk flydde in i i början av pandemin var ”Tiger King”, om en excentrisk och galen djurparksägare.
Årets mest spelade låt på radio var Svag med Viktor Leksell, och annars hade Miss Li flera låtar som spelades mycket.
Bra låtar 2020
- Ava Max – Who’s laughing now
- Ava Max – Salt
- Anna Bergendahl – Kingdome come
- Robin Bengtsson – Take a chance
- Smith & Tell – Goliath
- Gustaf & Viktor Norén – Rise again
- Miriam Bryant – Nån av oss
- The Weeknd – Blinding lights
- Carola & Zara Larsson – Säg mig var du står
- Anis Don Demina – Vem e som oss
Avlidna kändisar 2020
Kobe Bryant, Kirk Douglas, Max von Sydow, Kenny Rogers, Hosni Mubarak, Adam Alsing, Terry Jones, Maj Sjöwall, Little Richard, Kristina Lugn, Ian Holm, Joel Schumacher, Ennio Morricone, John Lewis, Chadwick Boseman, Alex Trebek, Anita Lindblom, Ruth Bader Ginsburg, Lars-Åke Lagrell, Agne Simonsson, Eddie Van Halen, Jan Myrdal, Sean Connery, Sven Wollter, Diego Maradona.