johanhammerby.se

På grund av strul med tidtagnings-chippet fick jag ett nytt startnummer, 76117.

 

 

Nu har jag sprungit mitt livs första långlopp, halvmaran Göteborgsvarvet. Och jäklar vad roligt det var! Och framförallt: Jag klarade det under två timmar!

 

Jag bestämde redan i höstas att jag skulle springa, men uppladdningen har verkligen inte varit den bästa. Tre veckors festande i USA, och inte så mycket träning veckorna innan dess heller (dock har jag fortfarande hållit mitt nyårslöfte om att träna minst tre gånger i veckan).

Dessutom sov jag inget natten innan loppet. Eller, 2 timmar sov jag, men jag låg ändå vaken från 01 till 07.

 

Eftersom jag inte hade sprungit nåt långlopp tidigare (kanske kan vara en bra uppladdning att faktiskt testa att springa så långt) så visste jag inte vilken takt eller taktik jag skulle ha. Men jag förstod att det var smart att hålla ett lugnt tempo i början, och försöka köra ungefär samma tempo genom hela för att orka. Så det gjorde jag. Och det funkade.

 

Jag kände direkt att det gick bra. Många sprang om mig i början, men det var en del av planen. De skulle jag springa om senare, tänkte jag.

 

Det som överraskade mig mest med evenemanget var att det var så trevligt. Det var väl arrangerat, det var mycket som hände vid starten, och även längs banan. Över 50 olika musikplatser fanns det längs banan. Och trots att vinnaren hade kommit i mål redan ett par timmar tidigare så var det en massa folk längs banan som hejade, sjöng och dansade.

 

Min tanke om att mitt tempo var rätt att hålla stämde. Ju längre jag kom, desto fler sprang jag om, trots att jag höll samma tempo som förut.

 

Eftersom jag hade haft min uppladdning som den var så satsade jag på en tid runt två och en halv timme. Men ju längre loppet gick märkte jag att det var rejält felräknat. Jag kunde kanske klara det runt två timmar. Så när sista mellantiden kom vid 20 km, och jag märkte att jag hade en chans att till och med klara det UNDER två timmar fick jag en massa extrakrafter och kunde hålla ut i mål, och fick en jättebra tid. 1:58:18. Jag var så glad och gick bara och mös.

 

Jag hade lite ont i foten, men var inte slut i kroppen lika farligt. Jag hade hållit en perfekt takt. Nu dagarna efteråt jag dock haft lite träningsverk.

 

Jag sov över hos Daniel på fredagen och lördagen. Det var trevligt att träffa familjen Svensson igen, och vi satt uppe länge på nätterna och pratade.

Dessutom kollade vi hockeyn, där Rangers avancerade till semifinal! Woohoo! Let’s Go Rangers!!!

 

Helgen avslutades med söndagsmiddag med Halmstad-gänget. En fantastiskt bra helg.

Det blev inga löpande inlägg, så därför blir det ett stort inlägg här istället. Det om Norcal skrev jag på vägen därifårn, resten nu när jag kommit hem. Du kan läsa hela, hoppa mellan delarna, eller bara titta på bilderna. Hur som helst, enjoy!

 

Innehåll

• Norcal
• Santa Barbara
• Las Vegas
• Hemresan
• Rangers

 

Norcal

(Skrivet måndag den 23 april 2012)

 

Jag sitter nu än en gång på bussen mellan LAX och Santa Barbara. Känns hur skönt som helst. Jag har hittills haft en underbar helg uppe i norr.

 

Alla flygningar gick bra i fredags, och när Lauren kom och mötte mig på Sacramentos flygplats blev det den känslostorm som jag hade anat. Så himla härligt att se henne igen.

 

Fredagskvällen bestod mest av lite shopping och god mat på Cheesecake factory.

 

Lördagen däremot var det fullt schema hela dan. De första timmarna var jag för mig själv när Lauren klippte sig och Kyle jobbade. Så jag vandrade omkring i Williams, där de bor. En liten stad på 5000 invånare. Det var oerhört varmt. Fick stanna till flera gånger och köpa vatten. Enligt termometern var det ca 35 grader hela dan. Efter ett tag kom jag till restaurangen där Kyle och Lauren jobbar, och jag fick lite öl att släcka törsten i strupen med.

 

 

Sen drog vi ut till Laurens familjs ranch. Jag fick rida och mata hästarna. Att rida på den kaliforniska landsbygden är väldigt amerikanskt.

 

Lauren och Kyle

 

Cowboy!

 

 

Något som är ännu mer amerikanskt är dock vapen. Vi hade en liten skjutstund på Kyles föräldrars mark. Provsköt ett par av deras pistoler :)

 

Därefter bar det av till Colusa och grillfest/förfest. En massa folk, god mat och öl. Fint.

 

Alla drog sedan vidare till samma bar där vi varit tidigare på dan. Vi väntade in tolvslaget, vilekt innebar att Lauren blev 21 och fick börja dricka. Direkt efter midnatt bjöd alla henne på olika shotar, drinkar och champagne.

 

Söndagen var som sagt Laurens födelsedag, och den firade vi i Chico, på Sierra Nevada brewery, som också har en restaurang. En massa av Laurens släktingar och vänner var där, och efteråt drog alla av oss yngre iväg och testade alla olika barer Chico hade att erbjuda.

 

 

Ett glatt gäng på en pub i Chico

 

 

Efter en välbehövlig helamerikansk frukost på Denny’s körde Lauren mig till flygplatsen idag och jag drog söderut. Sitter på bussen, som sagt, och väntar på att komma hem till underbara Santa Barbara ännu en gång.

 

Santa Barbara

(Skrivet 9 maj)

Äntligen hemma igen! Ett knappt år efter att jag lämnade detta himmelrike fick jag möjlighet att återse platserna och folket. Allt var bra. Typ.

 

På dagarna var jag fri att göra vad jag ville, eftersom de jag bodde med (bland annat Nima och Dan) var i skolan. Jag spenderade varje dag med att gå runt i stan och besöka alla platser jag saknat. Så många känslor. Självklart underbar glädje att vara där, men också en slags ledsamhet. När jag gick runt kom tankarna på att detta var mitt hem, där jag levde det perfekta livet, men det är det inte. Det är inte mitt hem. Det underbara liv jag hade där har jag inte längre. Jag har det bra nu, men inte på samma sätt.

 

Men självklart var det mesta bara fint på min resa. Helt fantastiskt att träffa alla igen. Det var jättekul att komma tillbaka till The Channels och se hur de hade det. De höll på med avslutningsnumret, och var så stressade som man ska vara.

 

Det blev mycket festande, som det ska vara när man lever collegeliv. Det blev nio kvällar i rad med olika typer av fester. Sen ett par dagar lugn, och sen på det igen. Underbart! Det blev många matcher beer pong, och malibu pong när ölen tog slut, utekvällar och margarita nights. Väldigt mycket roligt med härliga människor.

 

Vädret var inte helt lysande. Mulet många dagar. Men eftersom jag var ute och gick eller sprang på dagarna var det rätt skönt att inte ha gassande sol. Men jag hann med en dag på stranden, och dessutom får man färg bara av att vara utomhus.

 

Jag hann också äta på väldigt många ställen. Försökte gå till så många jag kunde av de ställen jag saknat. Många härliga luncher och middagar blev det på Sandbar, sushiställena i hamnen och Paseo Nuevo, Kahuna Grill, Freebirds, Shoreline Cafe, glass på Yougurtland, cupcakes på Crushcakes och många andra ställen. Vissa hann jag inte med, såsom California Pizza Kitchen och Elephant bar. Får bli nästa gång.

 

Var på bio två gånger och såg två bra filmer. Safe, en action med Jason Statham samt The Raven, en thriller om Edgar Allen Poe, Båda oväntat bra, väl sevärda.

 

Det var härligt att se mina gamla vänner igen. Festa med Nima och Dennis igen, hänga med Gaby och de andra från The Channels. Jag träffade Paige en hel del, och bland annat var vi ute och paddlade kajak på havet. Det var himla roligt, undrar varför jag inte gjort det där tidigare. Och så kom till slut och Cecily, himla vad jag har saknat henne. Det blev inte så många dagar, men det var roligt så länge det varade.

 

Skolan, samt mulet väder

 

Paige och Cecily! <3

 

Las Vegas

 

Tillbaka i öknen i den otroligt roliga staden som har allt. Det tog sin tid att komma dit, trafiken var hemskt hela vägen från Thousand Oak, genom hela Greater Los Angeles Area, och en bra bit in på I15. Men jag och Cecily kom fram till slut och kunde mötas upp med Lauren, Kyle och deras kompis Paul på Tropicana.

 

Vi hade en intensiv men fantastiskt rolig helg. Fester runt på en massa hotell och casinon, vi åkte bergochdalbanan på New York, New York och vi låg vid poolen på vårt hotell.

 

På lördagskvällen åt vi födelsedagsmiddag för Lauren på Kokomo’s på Mirage och sen gick vi på en show med Cirque du Solei på Treasure Island. Väldigt häftigt.

 

Cecily och Lauren i Vegas!

 

 

 

Hemresan

De andra stack tidigt på söndagsmorgonen till sitt flyg (Cecily körde) och jag hade min flight klockan 11. Det var dåligt väder i hela Mellanvästern, så planet blev lite sent till Chicago, men jag kom fram i tid. Det gjorde dock inte så mycket. Planet därifrån kom inte iväg förrän cirka tre timmar för sent. Detta gjorde att jag missade min flight i Frankfurt. När jag kom dit hade de dock fixat en ersättningsflight, men jag missade ju ändå bussen från Köpenhamn. Kunde dock ta tåg, som gick nästan direkt när jag kom till stationen. Efter tåg/buss/tåg-byte i Ängelholm och Laholm kunde jag till slut komma fram till Halmstad efter ett par veckors underbar semester i fantastiska Kalifornien och Las Vegas. Vänner, sol, bad, fest och bara härligt.

 

Får se när jag återkommer. Vet inte ännu, har inte något särskilt planerat, men det kommer att bli av förr eller senare.

 

Rangers

Under tiden som jag har varit i USA har jag kunnat kolla mycket på hockey. Matcherna har gått tidig eftermiddag när mina vänner ändå har varit i skolan. Och det har ju gått bra. Rangers har spelat bättre än aldrig förr, dels under grundserien, men framförallt i slutspelet. Jag har länge under året haft en bra känsla om detta, men nu känns det verkligen på riktigt. I år kan vara året. Det är dags. Och jag tror.

 

Bästa matchen var förra onsdagen, då matchen mot Washington gick till tredje övertidsperioden innan Gaborik kunde avgöra. Matchen var spännande rakt igenom, varje minut var gastkramande, och båda lagen var himla bra. Men Rangers var det bättre laget till slut.

Roligt också att Lundqvist är nominerad till tre troféer. Två som bäste spelare, och så som bäste målvakt. Dessutom är Tortarella nominerad till årets tränare. Men först är det en större silverpokal som ska bärgas hem. Let’s Go Rangers!

Det blev visst inget mer inlägg innan jag åkte, men jag är inte framme vid slutmålet än, så här kommer en kort uppdatering om min resa.

Allt har gått bra. Dock var ju tåget inte ett direkttåg, eftersom de gör spårarbeten vid Hallandsås, så tåget var Halmstad - Laholm, buss Laholm- Ängelholm, och sen tåg från Ängelholm.

Jag var ett par timmar på Kastrup eftersom planet gick vid 7 och jag kom dit vid 01. Har kollat på hela The Walking Dead-serien på DVD, samt nästan hela säsong 4 av Jersey Shore.

Sen flyg Köpenhamn - London, och sen London - Los Angeles. Nu är jag på LAX och väntar på planet till Sacramento. Men jag är i Kalifornien, så allt är fint :)

I slutet på förra veckan hade jag fyra dagar ledigt i rad, en lyx jag inte haft på väldigt länge. Jag ägnade tiden åt att inte göra nånting. Eller, jag gjorde väl en del. Framförallt kollade jag på mycket film.

 

I fredags var det fredag den trettonde, så jag och Andreas sa att vi skulle kolla på skräckfilmer. Eftersom det var ljust på dan fick vi börja med mer humoristiska filmer, och gå in på de mer seriösa senare på dan. Totalt blev det fem filmer den dagen, och sedan tre dagen därpå, efter att först ha sett HBK:s hemmapremiär där de vann mot Degerfors.

 

Här kommer en kortfattad sammanfattning av de sedda filmerna, i ordningen vi såg dem.

 

Bad taste

En av Peter Jackson första filmer. Splatter, utomjordingar, zombies, blod, hjärnsubstans, vapen. Allt är så skitkasst så att det är bra, och det är meningen. En klassisk film.

Betyg: 3 lådor med människoköttfärs av 5

 

 

Stan Helsing

Parodi på olika skräckfilmer. Lite som Scary Movie-filmerna, fast bättre. Hyfsat bra story och karaktärer, och så klart rätt tramsig.

Betyg: 3 sexiga klädombyten av 5

 

 

Alien vs Predator

En sammanslagning mellan de två monstren, i snön. Aldrig riktigt häftig, ändå en hyfsad film, men inte mer.

Betyg: 2 mini-munnar av 5

 

 

Battleship

Denna såg vi på bio. Det var premiär för denna film som är baserad på brädspelet Sänka skepp (!)  med bland annat Rihanna och Alexander Skarsgård. Filmen höll sig hela tiden på gränsen mellan bra och extremt fånig, men höll sig alltid på rätt sida. En skön actionfilm, verkligen, lite sämre som helhet. Ändå bra.

Betyg: 3 marin-veteraner av 5

 

 

The hills have eyes

Den här finns med på listan över ”the most disturbing horror movies”. Och det är inte konstigt. Den är sjukt obekväm. Den var väldigt bra, men ändå sjuk och pervers (och inte på ett bra sätt).

Betyg: 4 oturliga punkteringar av 5

 

The Hangover Part 2

(På lördagen fick vi se annat än skräckfilmer) Den första filmen var väldigt bra, men det var inte denna. Den var exakt som ettan, fast mer brutal och i Thailand. I ettan hängde allt ihop perfekt, men det gör det inte här. Ändock rätt underhållande.

Betyg: 2 Mike Tyson-tatueringar av 5

 

 

Cowboys and Aliens

Två genrer som inte går att blanda görs det ändå. Och det gick inte. En helt okej western-story, men inte alien-delen. Får pluspoäng för bra skådespelare som gör så gott de kan.

Betyg: 2 futuristiska armband av 5

 

 

Ju-on (japanska The Grudge)

Jag har sett den amerikanska versionen, och den var rätt skrämmande. Det är inte den här. Har även sett de japanska The Ring-filmerna, och jag kan väl säga nu att japansk skräck funkar inte. Det är inte läskigt.  Just den här filmen var väldigt repetitiv också, och man tröttnade rätt rejält.

Betyg: 1 unge som kan låta som en katt av 5

 

Jag kommer att hinna med ett blogginlägg till innan jag åker till USA. Men det är snart jag ska dit! Sjukt coolt.

 

Den här påsken blev inte som planerat. Visst, jag hade jättekul med fest och middagar och luncher, massa påskmat, och jag jobbade och tjänade en massa helg-OB.

 

Men tyvärr så överskuggades det av att min morfar gick bort.

 

Morfar var en aktiv man som spelade tennis, höll på med sina affärer, jobbade i skogen och hoppade in som guide på Flygt-museet. Han var inte gammal för sina 85 år, snarare tvärtom. Därför var det väldigt oväntat och överraskande.

 

Under hela min uppväxt har jag spenderat mina somrar på Öland med mormor och morfar. Ibland från att skolan slutade i juni tills den började igen i augusti.

 

Morfar har betytt mycket för mig under min uppväxt, och det är så himla tråkigt det här. Tack och lov lyckades de fixa så att begravningen kommer att vara innan jag åker till USA.

Mycket jobb som vanligt, men hinner vara ledig lite grann. Som nu i helgen. I söndags var jag, Andreas, Henric och Linda ute och gick. Vi gick Prins Bertils Stig, ca 15 km. Startar inne vid Halmstad slott och går sedan längs kusten kring alla vikar och uddar och slutar i Tylösand.

 

Det var lite blåsigt men rätt okej väder för en långpromenad. Men när vi kom tillbaka till stan (buss från Tylösand) kom ett ösregn. Väldans tur.

 

 

Vi hann ta en fin bild också.

 

Senare på kvällen var vi som vanligt hemma hos Henric för Big Brother och en fantastisk måltid. Den här gången var det hemmagjorda hamburgare som stod på menyn, med en dressing gjord på getost och honung, och friscobröd och paprikapotatisklyftor. Fantastiskt gott.

Jag har funderat länge på det, men nu har jag äntligen fått tummen ur. Jag har blivit blodgivare!

 

För en månad sedan var jag där och tog prover, och allt var okej, så idag gjorde jag min första inbetalning till blodbanken. Och jag fick reda på att min blodgrupp är 0+. Den näst vanligaste i Sverige. Bra att veta om något skulle hända.

 

Jag fick en tshirt och lite att äta, men det här gör jag för att det känns bra och ett schysst sätt att hjälpa till. Man får ge blod tre-fyra gånger om året, så nästa gång blir väl nån gång i sommar.

 

 

Det kändes oväntat lite jämfört med hur det ser ut.

 

På vägen hem från sjukhuset gick jag in till Sturegymnasiet och satt ner och pratade med min gamla klassföreståndaren Ann. Det var roligt.

 

Nu är det snart dags för USA. Bara lite mer än tre veckor kvar. Men först ska jag ha en massa härliga påskdagar med fester, middagar och luncher med vänner och familjen.

Dessutom en massa jobb. Ska jobba skärtorsdagen, långfredagen och annandagen. Katching!

En månad kvar – jävlar vad jag längtar!

 

Den 20 april ger jag mig av västerut. Jag ska äntligen tillbaka till USA och det ska bli så himla härligt.

 

Pratade med Lauren i måndags, och det var jättekul. Ska vara med henne både i början på resan i Norcal, och i slutet, i Las Vegas.  Härligt! Vi hade ett långt trevligt samtal.

 

Och samma med Cecily. Henne pratade jag med ikväll, också länge. Underbart.

 

Jag älskar att jag har så underbara vänner där borta, och att jag kommer att få se dem snart.

 

 

<3

 

Att det bara är en månad kvar gör att jag längtar jättemycket. Man minns hur mycket man saknar Santa Barbara och det underbara liver där.

 

Hörde en låt för ett litet tag sen, som känns lite som hur det känns att lämna det. Den handlar om High School, men funkar lika bra för college tycker jag.

Så här kommer den.

 

 

Jag saknar USA som fan. Jag är jätteglad för allt jag har här i Sverige, men… suck.

Våren har börjat komma nu. Just idag är det mulet och kallt, men det har varit soligt och varmt flera dagar. Jag har nu kunnat vara ute och springa, vilket är gott. Den 12 maj ska jag springa halvmaran Göteborgsvarvet, så det gäller att träna upp flåset nu.

 

Melodifestivalen gick som den skulle. Nu vinner Sverige Eurovision!

 

Jag jobbar mycket nu. Kommer inte vara ledig mycket de närmaste veckorna. Men jag tjänar bra på det, och desto mer kul kan jag ha i USA om en dryg månad =)

På lördag är det dags för melodifestivalens final. Det ska blir skoj, vi ska ha fest och det är många låtar med i finalen.

 

Här är mina omdömen om låtarna, och i vilken ordning jag gillar dem.

 

 

 

1. Danny&Loreen. Det är helt omöjligt för mig att välja. Först var Danny min favorit, men så ändrade jag mig och lät Loreen komma till mig. Två bra houselåtar som är moderna och kommer gå bra i Europa bägge två. Jag kan inte välja. Jag kommer att rösta på båda två på lördag. Möjligtvis att Danny är lite, lite mer en favorit, men jag kommer blir lika glad vem än av dem som vinner.

 

2. Ingen annan än Danny eller Lorren får vinna. Eller komma tvåa.

 

3. Lisa Miskovsky. Den här är en härlig ballad med nåt mystiskt över sig. Lisa Mysko-vksi levererar således. Lite trollsk och skön, lite som Lisa själv verkar. Den förtjänar en plats högt upp.

 

4. Dead by April. Låter som mycket de gjort tidigare, men inte som nåt som gjorts i Melodifestivalen förut. Därför är det så rätt. Det finns bättre metallåtar, men den är tillräckligt bra för att kunna hamna på pallen, men jag sätter den bakom Lisa. Det finns dock en vinstchans. Om Danny och Loreen-röstarna kvittar ut varandra kan den här komma som en dark horse och ta hem allt. Jag skulle bli sur, men jag tror sedan att den skulle kunna ha en bra chanse i ESC.

 

5. Top Cats. Jag gillade den här rockabilly-låten när jag hörde den först och trodde den skulle gå direkt till final. Den är catchy och säkert en stor fanbase med många som röstar. Ett trevligt inslag, men inte så mycket mer. Ska inte ha med toppstriden att göra. Killen vid pianot är coolast.

 

6. Thorsten Flinck. Första gången jag hörde den var jag verkligen inte imponerad, men det var jag i Andra chansen. Killen har känsla. Skulle inte funka alls i Europa, och går heller inte att översätta till engelska, för då försvinner för mycket. Kan komma högt, men kommer inte kunna vinna.

 

7. Molly Sandén. Empty room-vibbar. Men så bra är det inte. Molly är snygg i den där outfiten och nya hårfärgen, men låten lyfter inte riktigt.

 

8. Björn Ranelid fest. Sara Li. Som alla vet kom inte denna låt till final för att den var bra, utan för att det var hela Ranelid-koncepter som röstades fram. I finalen går det inte lika bra. Den kommer att få många röster, men har inga chanser att vinna. Jag hoppas att Sara Li kommer att kunna ha en karriär efter detta. Hon är rätt snygg. Men hennes stacato-arm-dans är det inte. Bäst i låten är när Ranelid försöker sjunga med. Ska han sjunga på engelska förresten? Då finns det bara en sak att säga. OMG.

 

9. David Lindgren. Första gången jag hörde den gillade jag det, men redan innan låten var slut tänkte jag ”neej”. Han känns så malplacerad. Som en kontorsmänniska som sjunger karaeoke. Han är bra på det, och äger karaeoke-baren, men det är likväl nån som nån sjunger efter en öl och ett quiz en torsdagskväll. After work-house. Pluspoäng för breakdancen dock.

 

10. Ulrik Munther. Den andra vinnaren från en kass deltävling är ingen vinnare i min bok. Jag stör mig på när barnartister som sjunger om sånt som de inte kan ha erfarenhet av, som förhållanden, sex och kärlek (minns hur den 15-åriga Amy Diamond sjöng ”I refuse to be your mother” en gång). Så är det här också. En kille som inte är tillräcklgit gammal för att mönstra kan inte sjunga om att vara soldat. Jag gillar inte den här låten. Inte bara därför, men det är tyvärr för mycket Lilla Melodifestivalen över det. Det är skillnad på Ulrik och de andra fullblodsproffsen som är med i finalen.

 

 

Att jobba varannan helg innebär att man sitter fredag- och söndagkvällar och känner att man kunde gjort nåt annat än att lägga in texter och bilder om gupp i skogsvägar långt bort i ingenstans. Men med bra jobbkompisar blir det roligare, och med dipp och snacks blir det ännu bättre.

I och med en ”inflyttningsfest” i fredags, en reporter fick nytt rum, så blev det en massa snacks över till oss på natten. Sånt är trevligt.

 

 

Plus en massa annat gott som inte är med på bild

 

En knapp vecka kvar till finalen av Melodifestivalen. Jag återkommer i veckan med min sedvanliga genomgång av finalstartfältet.

Två veckor har gått sen sist jag bloggade. Jag har dels haft mycket jobb, men också mycket skoj.

 

Alla hjärtans dag firade fyra av oss singlar med mat och bio. Vi såg En Gång i Phuket, som faktiskt var väldigt bra och rolig.

 

I torsdags var vi på quiz igen. Vi kom inte på pallen den här gången, men väl fyra. Efter det körde jag och Andreas filkmväll/natt.

 

I lördags var jag på danstävling. Det var dansklubben i Halmstad, där bland annat Katta är med och tränar, som hade folk som tävlade i Varberg. Vi var där ett stort gäng under dagen, och på kvällen var det Melodifestival-middag på Mårtenssons. Bra låtar, bra mat och bra party efteråt.

 

Vädret är väldigt föränderligt nu. Kallt ena dan, varmare nästa dag, och sen kallt igen. I går söndag var en av de bättre dagarna, och jag tog en promenad på standen.

 

Östra Stranden, 26 februari 2012.

 

I går var det också Oscarsgalan. Vi gjorde en stor grej av det och klädde upp oss, hade middag, ostbricka, bubbel och tilltugg. Det var en trevlig tillställning, trots att vi inte sett alls många av de nominerade filmerna.

 

Speaking of konstnärliga filmer, just nu är Det Sjunde Inseglet på på tv. Jag vet inte jag.

Det har varit en väldigt härlig helg verkligen, med fullt upp hela tiden. Det var min första fyra-dagars-ledighet på länge = väldigt skönt.

 

I torsdags var jag och flera i gänget på Fox & Anchor och åt och deltog i quizet. Det gick bra, och vi kom tvåa.

 

I fredags hade jag ett litet oväntat besök från USA. Geordie som jobbade på The Channels skrev på Facebook förra veckan och undrade om någon var i Halmstad. Jävligt random grej för att vara en amerikan kan tyckas. Men hon är på resa i Europa, så i fredags stannade hon till här, vi var ute och åt, och kollade på rolig stand up hemma och drack vin och satt och snackade länge.

 

Lördag var Carros dag. Hon hade kommit ner från Göteborg och vi firade hennes födelsedag med fördrinkar, fantastiskt bra middag på Gastons och så flera timmars dans på Mårtensons. Allt i fina kläder och ymnigt snöfall.

 

 

Jag och Andreas, väldigt flotta

 

Jag, i min rock och pappas hatt

I söndags gjorde vi fiskgratäng och kollade på Kontoret, den svenska versionen av The Office, med Henrik Dorsin. Det var roligt och lika jobbigt att kolla på som de brittiska och amerikanska versionerna.

 

 

Förra gången skrev jag om Super Bowl. Det gick vägen, och Giants vann efter en väldigt underlig touchdown.

Det går också sjukt bra för Rangers. De leder i Eastern Conference med sju poäng. Det verkar bli en fantastiskt bra säsong. Jag har aldrig sett dem spela så bra förut, och Henrik Lundqvist är bättre än någonsin.

Det går bra nu :)

Det är mycket på gång nu, särskilt den här veckan. Så jag bestämde mig för att samla ihop alla tänka blogginlägg till ett enda nu på söndagen.

 

Jag har fyllt år. För första gången på väldigt många år firade jag i Getinge. Det blev en lugn dag där jag fick sova ut på morgonen, sen ha kaffe och fika med grannarna. Många hälsningar på Facebook från kompisar med, det var roligt.

 

Mindre lugnt blev det under lördagen. Då firade jag min födelsedag och min nya lägenhet med en fest. Jag hade gjort jello shots, men det var lite för mycket gelatin i, så de var svåra att få ur glasen. Men de var goda ändå, trots att de fick ätas med sked.

 

Jello shots!

 

Beer pong!

 

Och så spelade vi beerpong. Eller, för vissa, cider pong och champagne pong. Det var väldigt roligt. Vi åkte senare på kvällen in till Mårtenssons, och dessförinnan hade vi kollat på Melodifestivalen.

 

Yes, nu är det igång. Melodifestivalen. Förstår inte alla haters som alltid ska klaga på det, och säger att de inte tittar. De gör de visst. För det är roligt!

Bästa i går måste jag tyvärr säga att Sean Banan var. Hans låt satte sig direkt på hjärnan, och hela dagen har jag gått runt och tänkt ”Dinge dinge dinge ding-ding-ding – här glider kingen in”. Irriterande, men hoppas att det går till final från Andra Chansen. Låtarna som vann, Laureen och Dead By April, var också bra. Det kan bli en bra årgång det här.

 

Sean Banan!

Nu har jag bokat min resa till USA! Äntligen får jag komma tillbaka till underbara Kalifornien. Jag ska först åka upp till NorCal, och hälsa på Lauren och en del andra under helgen som hon fyller år. Hennes födelsedag ska senare firas i Las Vegas. Där emellan ska jag vara i Santa Barbara och bara ha det gött. Shit vad jag läntar!

 

Soon! <3

 

Och dessutom har Lauren bokat in en resa och hon kommer till Sverige i sommar! Yay!

 

 

Apropå USA så är det nu Super Bowl. Giants leder i andra quatern med 9-3 mot Patriots. Heja Giants!

Jag har haft en sjukt roligt helg.

 

I fredags åkte jag, Andreas, Linda och Henric upp till Lindas stuga i Galtabäck för en liten minisemester. Vi lagade mat, kollade på tv och spelade spel.

 

Spelet var Galenpanna. Man har två kort i pannan med en person och en plats, och med hjälp av frågor ska man gissa vad man har. Upplagt för väldigt roliga situationer, då de andra vet vem man är, men inte en själv. Roligast var när Andreas hade Scooby Doo. Han visste att det var något med en skåpbil och att namnet började på SC. Helt plötsligt, under någon annans tur, säger Andreas helt out-of-the-blue ”Men… Scar kör inte skåpbil…” Fan vad vi skrattade.

En annan fin beskrivning var att Babar bland annat var färglös, granny-loving och fransman. Så kan det gå.

Själv var jag Stig-Helmer Olsson i Harlem. Det vore en syn, det.

 

Vi var där bara till lördag, då vi skulle på fest i Halmstad hos Kamilla. Roligt det med.

 

Söndagen var vi hemma hos Henric och lagade mat och kollade på Pans Labyrint.

 

Oerhört lycka helg. Härligt att hänga med så underbara människor.

 

Dessutom snöade det.

 

 

Den här veckan är jag på webben på kvällen. Då är jag helt själv. Det var rätt nervöst att ha hand om både hallandsposten.se och hn.se, helt själv. Men det gick rätt bra tror jag.