Underbar helg i underbara San Francisco

Här var jag i helgen =)

 

Spring Break har börjat, och jag har äntligen fått se San Francisco. Vilken stad! Helt fantastiskt trevlig, häftig och mycket att se.

Jag var där med min kompis Gaby från tidningen och hennes kompis Cissi som är på besök från Sverige.

Vi åkte upp tidigt i lördags och kom upp i bra tid. Bara 4.5 timmar upp. Men väl där ägnade vi nästan en timme åt att hitta parkering. Lögn i helskotta. Och om man väl hade hittat en: hur parkerar man?

Jag har hört att San Francisco är en backig stad, men så här backig!? Alla vägar har typ 45 graders lutning, så det gäller att ha bra handbromsar om man ska parkera.

Stället vi bodde på, vandrarhemmet Amsterdam nära Union Square, hade dock et avtal med ett parkeringsgarage, så det blev inte allt för farligt.

 

Första eftermiddagen drog vi till Fisherman’s Wharf. Restauranger, krimskrams, cafeer, båtar och en massa annat trevligt vid hamnen. Vi strosade omkring, åt, och mådde bra. Gick sen och kollade på den krokiga och branta Lombard Street och åkte gammaldags spårvagn hem.

 

Lombard Street uppifrån

 

På kvällen gick vi ut vid Union Square på en klubb i toppen av ett hotell i en skyskrapa, med utsikt över hela stan. Mäktigt!

 

Vädret nästa dag var inte så bra, men vi hade planerat in våra aktiviteter så vi var tvungna att trotsa regnet och dimman. Dock fanns det ändå inga biljetter kvar till att åka ut till Alcatraz, så vi fick vänta med det till nästa dag. Istället började vi ta oss bortåt Golden Gate-bron med buss och till fots.

Bron är mäktig. Den är så himla häftig. Vi kom ända bort, och kunde sen också gå över den. Tyvärr var vädret riktigt kasst, och vi kunde bara gå en liten bit innan vi var tvungna att gå tillbaka. Det regnade för mycket och var för kallt.

 

Jag ute på bron

 

Dan efter, måndagen, var vädret helt annorlunda. Soligt, varmt och härligt. En perfekt dag att åka båt ut till Alcatraz.

Än en gång, så himla häftigt ställe! Historiskt och mäktigt. Man gick runt med en slags freestyle, och lyssnade på en guidad tur. Därmed kunde man ta turen i sin egen takt och stanna upp om man ville fota eller gå nån annanstans emellan. Och fota gjorde vi en massa. Både jag, Gaby och Cissi hade alltid kameran med oss hela resan och fotade tusentals bilder sammanlagt. Bara en bråkdel har jag lagt upp på facebook, och det är ändå 200.

Alcatraz!

 

Dessutom har Alcatraz stans bästa utsikt. Man har en fabulös utsikt över downtown med alla skyskraporna, och även Golden Gate-bron. Fångarna på Alcatraz gillade det dock inte har jag lärt mig. Att ha en sån magnifik vy över friheten och livet utanför fängelset var alldeles för påfrestande, sa de på turen.

 

Utsikten från Alcatraz

 

När vi ätit efter att ha kommit i land ville vi göra ett nytt försök med Golden Gate-bron, eftersom det nu var så fint väder. Vi körde bort dit och fick en fantastisk vy med fantastiska bilder. Först på samma ställe där vi var dagen innan, och sen ville jag köra över bron, så det gjorde jag. Wow, jag har kört över Golden Gate-bron!

Vi körde till en utsiktsplats på andra sidan sundet, och där fick vi de allra bästa bilderna vi kunde få. Det blev en perfekt avslutning på en makalös helg.

 

En helt oslagbar utsikt



Cissi, Gaby och jag posar för en sista bild under vår härliga resa.

 

Som ni hör använder jag bara superlativ till allt. Det är för att jag verkligen älskar den här staden. Det är roligt att jag ska komma tillbaka hit med mina föräldrar om några veckor, men det är inte sista gången. Jag kommer återvända hit snart igen.

Stan har allt man kan önska, storstadskänsla men ändå småstadsatmosfär, mysiga kvarter och heta klubbar, stränder, historiska platser… och mycket backar.

 

Nu är jag hemma, och Gaby och Cissi har dragit till Yosemite National Park för lite hiking. Jag ska chilla hemma några dagar. Det är riktigt härligt väder här nu efter flera veckor av kasst sådant, med mycket regn och blåst. Det är nu varmt, och även på kvällen och natten är det nu så varmt att man kan vara ute i shorts och tshirt.

 

Till helgen blir det Las Vegas! Jag och Cecily åker dit och möter upp Gaby och Cissi. Tillsammans ska vi bo på Hard Rock Café och göra Sin City osäkert!


Spring Break

Nu är jag ledig. Väldigt skönt att få andas ut lite efter allt skolarbete den senaste tiden.

Det kommer inte bli nån kryssning till Mexico. Folk kunde inte få in det på samma tid, så vi kommer (förhoppningsvis) göra det i maj istället, efter skolan slutat.

 

Istället ska jag nu till San Francisco! Det ska bli riktigt roligt. Jag ska dit tillsammans med Gaby och hennes kompis Cecilia som är på besök från Sverige.

 

Nästa helg blir det nog Las Vegas. Det hade varit riktigt skoj. I så fall med Gaby och Cecilia, samt Cecily.

 

Vi hörs nästa vecka. Då ska jag skriva mycket mer och visa en massa bilder från San Fran.


Chill just nu

Skolan går rätt så lungt nu. Har haft en midterm där jag fick 100%! Det var iofs bara 10 frågor, men ändå. Har också skrivit en recension av pjäsen Tartuffe som skolan har satt upp. Det var för min Creative Writing-klass.

Vädret är ritkigt konstigt. Det ösregnar ett par dar, sen ärdet strålande varmt, och sen blandas det vissa dar. Jobbigt är det i alla fall. Vi hade tänkt göra ett nytt försök med IKEA igår söndag, men det gick inte. Det regnade för mycket så vi ville inte åka ända till Burbank. Nån dag ska det dock hända...

I helgen var jag med Lauren på hennes sista cheerleadingtävling. Det var i Irvine och gick inte så bra. En tjej ramlade och skadade sig rätt rejält, så de fick avbryta. De fick sen göra om sin rutin, men slutade ändå sist.


Sista tävlingen jag gick på


Nästa vecka är det Spring Break, och jag vet inte vad jag ska göra. Det var tänkt att vi skulle åka på kryssning till Mexico, men nu vet jag inte om det kommer bli av. De andra har problem med att passa in det i sina scheman, och pojkvänner som bor långt borta har inte samma lov, så det är en massa krångel. Så jag får se vad jag gör. Ska förhoppnigsvis till San Francisco till helgen. Efter det vet jag inte. Kanske tar en road trip nån stans. Antingen själv eller med andra som inte heller har nåt att göra.

Tsunamipanik men ändå en trevlig helg i Norcal. Del 2

Del 2 av 2. (ni måste dock inte ha läst Del 1 för att kunna läsa den här)

Det här blir rätt långt, men jag känner att jag måste skriva av mig. Så jag har delat upp det i två delar. Första delen är om tsunamipaniken, och den är i inlägget under det här.

Men om ni vill läsa om trevligare grejer så kommer min härliga Colusa-helg här. Om ni vill kan ni dock läsa min tsunamihistoria som en novell eller berättelse. Dock är den helt sann.

 

Om torsdagsnatten och färden norrut var dramatisk så var resten av helgen mycket trevligare. Det har blivit festande, rugbymatch och lite ridning som avslutning.

 

Vårt första stopp var i Sacramento. Där bor Laurens pojkvän Kyle, och vi kunde alla få sova ut ett par timmar och sen få lite mat. Vi hade åkt i omkring sju timmar, och hade ca en kvar till Colusa. Vi är med andra ord väldigt långt norrut.

 

Colusa är en liten stad med omkring 5000 invånare. Påminner rätt mycket om Getinge. Jag tror också det är en anledning till att jag och Lauren har så mycket gemensamt. Vi har både växt upp i en liten ort ute på landsbygden, varifrån vi flyttade efter gymnasiet för att kunna ha nån framtid. Mycket av mentaliteten kände jag igen också.

 

Vi bodde hela helgen hos Laurens familj. Ett jättefint stort hus, och det märks verkligen att hon är inredningsdesigner.

Tidiga kvällen kollade vi på film (The Hang over!) och vi åt mat, och sen var det dags för fest. Vi åkte iväg och handlade dricka, Lauren bjöd över en massa gamla kompisar och vi hade jättetrevligt hela natten.

 

Lördag är rugbydag. Stadens stolthet tog emot Humboldt och många från stan var där och kollade. Härlig stämning och folk kände både varandra i publiken liskom spelarna. Laurens pojkvän och hans bror var båda med i laget.

 

Jag har aldrig sett en hel rugbymatch, men det var riktigt skoj. En himla rolig och intressant sport som jag både skulle kunna tänka mig att spela själv och kolla på. Och självklart tog jag många bilder.

 

 

 

 

 

Matchen i sig slutade med en förkrossande seger för Colusa. De andra hade aldrig nån chans.

En tråkig grej var dock att Kyle skadade sig. Fick knät ur led eller nåt sånt. Han hade problem att gå, men fick kryckor senare under eftermiddagen.

 

När matchen var slut var det dags för nästa tradition. Alla spelare gick till krogen The Refuge. Båda lagens spelare, och trots att det var en överkörningsseger festade båda lagen med varandra hela kvällen lång. Och vi var med.

Småstad som detta är så brydde sig ingen om att kolla leg, så vi alla kunde vara med på rugbyfesten med sånger, dans, dryckeslekar, snuskiga limerickar, ännu snuskigare sånger,  öl, dans, och en himla go eftermiddag/kväll/natt.

 

Lauren, Cecily, Paige och jag på baren

 

När vi väl vaknade upp på söndagen var det rätt sent och eftersom det dessutom blivit sommartidsomställning så var det rätt sent och vi borde dra oss hemåt. Men det var en grej kvar som vi var tvungna att göra: rida!

 

 

Ända sedan Laurens kompis Sarah var och hälsade på i augusti har vi snackat om att jag ska komma upp dit och rida. Nu var dock inte Sarah där den här helgen, men Laurens syster Shelen har en häst (det har iofs alla i familjen Boyes, men den här var bäst för oss).  Efter att Shelen och Lauren värmt upp hästen så var det dags för vår tur. Först bakom ryggen på Shelen, men sen för oss själva. Lauren gick vid sidan om, och det gick inte jättefort, men ändå. Jag red! För första gången i mitt liv. Det var roligt, och jag skulle gärna kunna rida, men det är också väldigt svårt. Men som sagt väldigt kul. Och skumpigt.

Shelen och Cecily

 

Vi gjorde även lite konster.

 

Lauren gör en Scorpion, ett trick från cheerleading.



Jag kan jag med!

 

Resan hem tog med lunch- och middagsstopp ca åtta timmar. Det var hemskt väder med tungt regn, men med ett glatt humör och mycket skratt kom vi hem runt midnatt och kunde se tillbaka på en fantastiskt rolig helg. Första gången i Norcal, första gången jag ridit, jag har fått se var Lauren kommer ifrån, och jag har än en gång fått spendera en underbar helg med mina fantastiska vänner.

 

(Missa inte första delen här under)


Tsunamipanik men ändå en trevlig helg i Norcal. Del 1

Del 1 av 2.

Det här blir rätt långt, men jag känner att jag måste skriva av mig. Så jag har delat upp det i två delar. Första delen är om tsunamipaniken, och den är nederst av dessa två inlägg.

Men om ni vill hoppa till trevligare grejer så kommer min härliga Colusa-helg här ovanför. Om ni vill kan ni dock läsa min tsunamihistoria som en novell eller berättelse. Dock är den helt sann.

 

Torsdagsnatten blev en av de mest dramatiska jag nånsin varit med om. Och ändå hände egentligen ingenting.

Ni som känner mig vet att jag inte brukar överreagera eller freak ut över saker. Att jag alltid låter förnuftet tala och inte skrämma upp mig för småsaker. Därför kan ni kanske förstå hur jobbigt det här var och att jag faktiskt såg väldigt allvarligt på allt.

 

Det som hände var:

Efter att jag varit med Cecily och Paige i IV i torsdags för att äta släppte vi av Paige hos sig. Vi hade bland annat pratat om de senaste tidens jordbävningar I Nya Zeeland och Kina, och solens konstiga aktivitet. Skämtat (eller?) om att domedagsprofetiorna om 2012 kommer närmare och närmare. Därför blev vi väldigt oroliga när vi kollade nyheterna i mobilen och såg att en enorm jordbävning precis skakat Japan.

Men vad värre var: De varnade för att en enorm tsunami kunde bli följden, och att evakuering kanske skulle bli nödvändigt.

 

Detta är btw inga kvällstidningar. Det är CNN och LA Times.

 

Paige bor precis vid have i IV, och just den kustremsan är väldigt dålig och på väg att falla ner i havet ändå. Vi blev oroliga och bestämde oss för att hämta upp henne och åka hem till oss så länge.

Problemt är att jag också bor vid kusten. Och hos Cecily kunde vi inte vara pga hennes hyresvärd och dennes tokiga regler. Vi bestämde oss för att åka upp i bergen för att vara säkrare. Åka upp till nån av rastpaltserna där och sova där.

Under tiden hade nämligen även radiostationerna gått ut med varningar om en möjlig tsunami. Hawaii skulle snart träffas, och sen Kalifornien. Alaska hade redan fått sin.

Vi ringde och pratade med Lauren som sa att hon pratat med sin kille som kände folk som bodde på Hawaii, och sa att det var okej.

Ett par minuter ringde hon igen. Hon berättade att CNN precis utfärdat en varning om att Santa Barbara (inte USA i allmänhet, inte Kalifornien utan SANTA BARBARA) troligen skulle träffas av en tsunami kl 8 på morgonen. Stan kommer nog behöva evakueras. Detta är nu runt två på natten.

 

Under hela tiden följde jag via min mobil vad mina kompisar skrev på Facebook. Alla freakade ut. Sorgligast var att följa alla mina japanska vänner som skrev om hur de inte kunde få kontakt med sina familjer och att deras land slagits i spillror.

 

Alla nyhetssajter skrev om den totala förödelsen och att nåt liknande kunde hända USA. Det här var osannolikt. Eller? Varför chansa. Vad ska vi göra? Vi står här nu uppe på ett berg, tittar ut över ett vackert upplyst Santa Barbara by night och vet att där ute till havs rusar en jättevåg fram med mål att krossa allt som kommer i dess väg.

 

Vår utsikt från berget där vi höll till. (det är inte brandrök utan ett moln som blivit suddigt pga den långa slutartiden)

 

Vi hade planerat att åka upp till staden Laurens födelseort Calusa över helgen, och åka på fredagseftermiddagen. Vi fattade dock ett beslut. Vi kan inte vänta. Vi åker nu. Vi gjorde upp en plan om att åka och hämta våra grejer och sen mötas hos Cecily för att därifrån evakuera Santa Barbara.

 

Ett annat problem höll oss upptagna hela tiden. Alla våra vänner. Ända anledningen att vi visste om det här var att vi var uppe sent för vi tog och käkade väldigt sent. De flesta andra låg nu och sov eller var ute och festade och var riktigt fulla (det är ju trots allt Santa Barbara…)

Vi började smsa och ringa så många vi kunde. Många var oroliga, flera skulle ta sig upp i bergen, och flera brydde sig inte alls. De sa att vi överreagerade och att inget kunde hända.

Vi var dock säkra. Vi överreagerade inte. Nånting kunde hända. Även nu så här i efterhand står jag fast vid att vi agerade helt rätt med tanke på omständigheterna som rådde JUST DÅ. Alla nyhetsrapporteringar blev bara värre och värre. Dödsiffran steg i Japan. Allt fler länder runt Stilla Havet utfärdade tsunamivarningar. Klockan 08:07 kommer vågen att nå Golden Gate-bron.

 

Vi blev fyra som tog och åkte norrut. Jag, Cecily, Lauren och Paige. Vi tankade, köpte proviant för resan (enormt mycket Red Bull) och gav oss sen ut på motorvägen i ett nattsvart Kalifornien. Vi tog inlandsmotorvägen för säkerhetsskull, och planerade att ta en omväg runt San Francisco, allt för att hålla oss så långt borta från vattnet som möjligt.

 

Hela tiden kollade jag i min mobil både svenska och amerikanska nyheter. På facebook pratade alla om tsunamihotet.

 

Under resans gång försökte vi växla radion mellan de olika kristna, rock, country, hit-musik, hillbilly-kanalerna för att hitta nyhetssändningar. Under flera timmar blev det bara värre och värre ytterligare. Vi försökt ringa så många vi kunde igen. Vi satt och räknade ner minuterna till klockan åtta när helvetet skulle braka lös. Men under timmen innan åtta började för första gången positiva nyheter komma in. Vågen som slår till mot USA kommer förmodligen inte bli så allvarlig. Evakueringshotet i Santa Barbara släpptes.

 

Vi ringde till våra vänner. De mådde bra. Det gjorde vi med. Vi kunde andas ut och nu fokusera på att ha en rolig och fantastisk helg i Norra Kalifornien.


Mardi Gras och Melodifestivalen

Igår var det Mardi Gras (fettisdagen) och det firade vi i äkta New Orleans-stil med party och dans. Vi gick ut på stan, men det var bara jag, Cecily, Gaby och Ola, och många ställen var det rätt lite folk på. Men vi hade väldigt roligt hela natten.

Cecily och Gaby på The James Joyce, där vi kastade pil och drack goda och billiga drinkar.

 

Resten av det här inlägget kommer att handla om Melodifestivalen, så om ni inte bryr er om det kan ni sluta läsa nu.

 

Jag har inte sett mycket av det, eftersom SVT Play krånglar så mycket. Har dock kollat in låtarna på YouTube. Som vanligt vinner inte min favorit, och i år kom den inte ens till final. Det var Shirley’s Angels, med I Thought It Last Forever.

 

Här är min lista över i vilken ordning jag gillar låtarna i startfältet på lördagens tävling. Alltså nummer 1 är den jag hoppas ska vinna, annars nr 2 osv.

 

  1. Sara Varga
    Här vill jag använda ordet fruktansvärt två gånger. För det här är a) en fruktansvärt hemsk text och b) en fruktansvärt bra låt. En sång om kvinnomisshandel? På allvar? Ja, det verkar så. Men jag tycker låten går rakt in i hjärtat och den sätter spår direkt. Jag brukar inte gilla ballader i MF, men i år tycker jag att den här borde vinna.
    Problemet är dock att hela grejen med låten kommer gå förlorad i Eurovision. Budskapet och innehållet kommer bara fattas av oss och några finländare, och jag tror at den kommer att förlora mycket på att översättas till engelska. Men hon är vacker och har en fin röst, så kanske folk kan rösta på det med.
  2. The Moniker
    Haha, det är crazy och galet och jag älskar det. Det kan vara dags för svenska folket att sluta vara så allvarliga och tramsa till det lite! *
  3. Sanna Nielsen
    En ”riktig” schlager. Tyckte den var väldigt lam första gången jag hörde den, men ju mer jag lyssnar på den, ju mer fastnar jag för den. Jag älskar refrängen.
  4. Brolle
    En av Brolles bättre låtar, och det är bra energi som förhoppningsvis kan gillas av Europa. Dock är det The Ark-varning på den.
  5. Danny
    Tidernas mest repetitiva låt? Kanske. Är den bra? Inte speciellt. Kommer den vinna? Jag tror det. Hur som helst kommer den spelas sönder på alla barer i Sverige i sommar, och även på alla partyställen nere i Medelhavet.
  6. Eric Saade
    Du är redan populär, bland tonårstjejer! Tyvärr är det dem som smsar mest, så det finns en risk att den här platta låten kan vinna.
  7. Swingfly
    Ovanligaste låten i årets final. Dock inte särskilt bra.
  8. Linda Bengtzing
    Linda, vad håller du på med? Alla hennes låtar är likadana. Det räcker nu, gör nåt annat!
  9. The Playtones
    Alla Dansbandskampentittare har fått sitt bidrag. Borde inte ha en chans, hoppas jag.
  10. Nicke Borg
    Det är perfekt att den här låten är mitt i startfältet, för det här är årets kisspauslåt. Den är såå tråkig.

 

* En rolig sak apropå hur Sverige tar Eurovision på blodigt allvar. Tror det var Tomas Järvheden som sa det:

Eurovision är som en maskerad, och killgänget (deltagarländerna) bestämmer att det kan vara kul att gå dit utklädda som tjejer. De flesta tar på sig en rolig peruk och en skojig klänning, men Sverige går all in och gör en könsoperation, fyller i papper från Skatteverket och blir en regelrätt kvinna.

Sen blir Sverige sur på de andra att de inte tar det lika seriöst, och blir ännu surare när de andra faktiskt har mycket roligare på festen (vinner).

 

Så kan det vara. Därför tycker jag att det hade varit roligt om The Moniker vann. Men bäst låt har som sagt Sara Varga.

 

Eftersom jag ska iväg i helgen så kommer jag inte att kunna se finalen. Men jag hoppas att svenska folket röstar på nåt bra och inte bara på Danny och Eric bara för att de är söta och han var bra i idol.


Min första punktering


Det gick oväntat lätt att byta däcket.

Det var tänkt att jag och Ola igår skulle åka till IKEA i Burbank och handla svenska grejer, för att på hemvägen stanna till i Oulet-butikerna i Camarillo. Så blev det dock inte. Istället fick vi punktering.

 

Eller, egentligoen inte. Det var rätt konstigt. På vägen dit körde vi förbi en man som började vinka helvilt åt oss. Vi fattade ingenting. Trodde han var galen. Senare började även en motorcyclist vinka och peka. Men det var ju nget fel med vår bil, den körde på som vanligt och inget kändes, lät eller luktade konstigt. Sen kom en gammal dam i en bil som körde jämte oss genom motorvägen i Camarillo och vinkade och pekade rätt länge.

Nu blev jag orolig och bestämde mig för att svänga av motorvägen och köra in på en parkering. En titt på bakdäcket och vi såg vad problemet var. Det var helt sönderräfflat, men inte punkterat. Dessutom var det riktigt, riktigt varmt. Vi vet inte vad som hänt, men det kändes som att det hade kunnat explodera när som helst.

Det var det som var så konstigt. Det gick att köra på, var inte platt, men det var trasigt.

Vi kunde oväntat enkelt byta däcket mot reservdäcket vi hade i kofferten, men sen kom nästa problem. Vi måste ha ett nytt däck, men var skaffar man det en söndagseftermiddag?

 

Vi ringde Pontus som var hemma och han kollade upp var det fanns verkstäder. Det fanns en del omkring oss, men en snabb rundtur visade att alla var stängda eftersom det var söndag.

Vi bestämde oss för att köra hem på vårt extrahjul. Eftersom man bara kan köra i typ 30 km/h skulle det ta ett par timmar hem, men vad annat kunde vi göra? Vi bestämde oss dock för att eftersom vi redan var i Camarillo kunde vi lika gärna dra till outletbutikerna och shoppa. IKEA var inte att tänka på.

På väg till outleterna ser vi dock vår räddning. En verkstad med en ensam mekaniker håller på att stänga ihop och vi tar oss dit och frågar om vi kan få hjälp, och det får vi. Han hade ett däck kvar som passade vår bil, och han kunde fixa det och vår bil var ready to go igen.

Vi drog till Outletbutikerna och kunde sen köra hem i normal hastighet.

Så vi hade väldigt mycket otur, men samtidigt väldigt mycket tur som kunde fixa det så snabbt.


Vart tog den här veckan vägen?

Denna vecka har gått förbi nåt otroligt fort. Vad har jag gjort egentligen?

Tja, rätt mycket, kanske därför jag inte hunnit tänka efter eller tagit det lugnt.

 

Skoltidningen rullar på och det går bra, liksom praktiken. Hade en intervju i veckan och ska iväg och göra en nu.

 

Igår spelade vi bowling, det var kul. Ska spela basket ikväll, och sen imorrn ska grabbarna i fyran dra iväg till IKEA i Burbank och handla en massa onödiga saker. Framföralt mat. Oh, vad det ska bli fint med svensk mat. Marabou-choklad, Kalles Kaviar, köttbullar och en massa annat fint.

 

Som ni märker är jag ute och åker en massa på helgerna. Cheer-tävlingar, Anaheim, Burbank och nästa vecka ska jag, Cecily och Paige följa med Lauren upp till norra Kalifornien och besöka hennes hemtrakter över helgen. Det bli riktigt amerikanskt med ridning på landsbygden, bbq på en ranch och mycket mer. I’m really excited!

 

Aprop[ amerikanskt, jag har nu dessutom fått mitt Social Security number! Det är typ som ett personnummer, men mycket viktigare. Nu är jag en del av det amerikanska systemet, och det kommer göra allt mycket lättare för mig i framtiden när det gäller möjliga jobb, lån, kreditvärdighet och uppehållstillstånd om jag skulle vilja skaffa det. Men just nu är det bara för att kunna få min lön från skoltidningen, vilken jag ska få min första nästa vecka.


Fantastiskt underbar födelsedagshelg för Cecily

Jag älskar mina underbara vänner. Vi har så roligt tillsammans, och den här helgen var en av de bästa någonsin.

I fredags överraskade jag, Gaby och Paige Cecily i skolan med sång och tårta som jag och Gaby bakat kvällen innan. Cecily blev väldigt överraskad och himla glad. Dessutom smakade tårtan riktigt bra. Cody fyllde också år, så han blev också firad.



Tårtan!

 

Medan hon sen fortsatte med sitt skolarbete åkte vi andra hem till sig och packade. Ungefär vid halv sex-tiden på kvällen kom vi iväg i två bilar, jag, Ola, Lauren, Paige, Cecily och Vaios. Väl framme i Anaheim fanns också Shanna, Cecilys kompis från där hon kommer ifrån, och som jag träffat flera gånger.

 

Vi hade hört att vädret skulle vara dåligt hela helgen, och shit, vilket regnväder det var på fredagen! Men vad gjorde väl det, det var Cecilys födelsedag och vi hade jättekul allihopa i den stora sviten vi bodde i. Vi festade och beställde upp mat.

 

Jag, Paige och Lauren.

 

Cecily öppnar Laurens present.

 

Shanna, Cecily, Lauren och Paige.

 

Hotellet hade en dygnet-runt öppen pool och bubbelpool, så där var vi rätt länge, mitt i natten och mitt i ösregnet. Riktigt kul faktiskt, och riktigt varmt i badvattnet.

 

Vi var dock oroliga för hur vädret skulle vara dagen efter. Hur skulle det gå med vårt planerade Disneyland-besök?

 

Helt perfekt gick det!

 

När vi vaknade upp var det strålande solsken och varmt i luften. Vi drog till Disneyland (alla förutom Lauren som var tvungen att ge sig av till sin tävlingshelg) och väl på Disneyland märkte vi en jättecool sak: Det var nästan inga människor där!

 

Förmodligen hade många struntat i att åka dit eftersom de trodde att det skulle vara dåligt väder. Så vi behövde aldrig trängas, och vi kunde åka det mesta helt utan att stå i kö, vilket annars kan ta flera timmar per aktivitet på Disneyland.

 

Mycket påminde om hur det såg ut på Eurodisney i Paris.

 


Slottet var dock mindre

 

Nyinköpta hattar!

 

 

På kvällen på hotellet anslöt en annan av Cecilys gamla vänner, Emily, som jag träffade i höstas. Hon och hennes pojkvän Hunter bodde också med oss och var med och festade både på hotellrummet och nere i poolerna. Den kvällen åt vi dock på hotellets restaurang.

 

Middag på hotellet. Jag, Shanna, Paige, Emily, Cecily, Vaios, Ola och Hunter

 

Tjejerna på fest på rummet

 

Nästa dag var folk som skulle långväga tvungna att åka tidigt, och dessutom hade Laurens söndagstävling blivit framskjuten till sent på kvällen. De andra åkte hem på eftermiddagen, men jag stannade. Först gick jag ett par timmar för mig själv i stadsdelen Downtown Disney, som ligger utanför parken och har en massa affärer och restauranger. Jag gjorde lite läxor, och tog mig sen bort till Anaheim Convention Center där Lauren skulle tävla. Jag slöt upp med henne och laget, och tittade på deras tävling och hängde med dem resten av kvällen.

De kom tvåa och var bara 0.18 poäng bakom vinnaren. Det var surt.

Men det var trots allt en fantastik helg och jag har haft så underbart roligt. Jag mår så bra! Och ps. Många, många fler bilder finns såklart på Facebook.


RSS 2.0