Underbar helg i underbara San Francisco

Här var jag i helgen =)

 

Spring Break har börjat, och jag har äntligen fått se San Francisco. Vilken stad! Helt fantastiskt trevlig, häftig och mycket att se.

Jag var där med min kompis Gaby från tidningen och hennes kompis Cissi som är på besök från Sverige.

Vi åkte upp tidigt i lördags och kom upp i bra tid. Bara 4.5 timmar upp. Men väl där ägnade vi nästan en timme åt att hitta parkering. Lögn i helskotta. Och om man väl hade hittat en: hur parkerar man?

Jag har hört att San Francisco är en backig stad, men så här backig!? Alla vägar har typ 45 graders lutning, så det gäller att ha bra handbromsar om man ska parkera.

Stället vi bodde på, vandrarhemmet Amsterdam nära Union Square, hade dock et avtal med ett parkeringsgarage, så det blev inte allt för farligt.

 

Första eftermiddagen drog vi till Fisherman’s Wharf. Restauranger, krimskrams, cafeer, båtar och en massa annat trevligt vid hamnen. Vi strosade omkring, åt, och mådde bra. Gick sen och kollade på den krokiga och branta Lombard Street och åkte gammaldags spårvagn hem.

 

Lombard Street uppifrån

 

På kvällen gick vi ut vid Union Square på en klubb i toppen av ett hotell i en skyskrapa, med utsikt över hela stan. Mäktigt!

 

Vädret nästa dag var inte så bra, men vi hade planerat in våra aktiviteter så vi var tvungna att trotsa regnet och dimman. Dock fanns det ändå inga biljetter kvar till att åka ut till Alcatraz, så vi fick vänta med det till nästa dag. Istället började vi ta oss bortåt Golden Gate-bron med buss och till fots.

Bron är mäktig. Den är så himla häftig. Vi kom ända bort, och kunde sen också gå över den. Tyvärr var vädret riktigt kasst, och vi kunde bara gå en liten bit innan vi var tvungna att gå tillbaka. Det regnade för mycket och var för kallt.

 

Jag ute på bron

 

Dan efter, måndagen, var vädret helt annorlunda. Soligt, varmt och härligt. En perfekt dag att åka båt ut till Alcatraz.

Än en gång, så himla häftigt ställe! Historiskt och mäktigt. Man gick runt med en slags freestyle, och lyssnade på en guidad tur. Därmed kunde man ta turen i sin egen takt och stanna upp om man ville fota eller gå nån annanstans emellan. Och fota gjorde vi en massa. Både jag, Gaby och Cissi hade alltid kameran med oss hela resan och fotade tusentals bilder sammanlagt. Bara en bråkdel har jag lagt upp på facebook, och det är ändå 200.

Alcatraz!

 

Dessutom har Alcatraz stans bästa utsikt. Man har en fabulös utsikt över downtown med alla skyskraporna, och även Golden Gate-bron. Fångarna på Alcatraz gillade det dock inte har jag lärt mig. Att ha en sån magnifik vy över friheten och livet utanför fängelset var alldeles för påfrestande, sa de på turen.

 

Utsikten från Alcatraz

 

När vi ätit efter att ha kommit i land ville vi göra ett nytt försök med Golden Gate-bron, eftersom det nu var så fint väder. Vi körde bort dit och fick en fantastisk vy med fantastiska bilder. Först på samma ställe där vi var dagen innan, och sen ville jag köra över bron, så det gjorde jag. Wow, jag har kört över Golden Gate-bron!

Vi körde till en utsiktsplats på andra sidan sundet, och där fick vi de allra bästa bilderna vi kunde få. Det blev en perfekt avslutning på en makalös helg.

 

En helt oslagbar utsikt



Cissi, Gaby och jag posar för en sista bild under vår härliga resa.

 

Som ni hör använder jag bara superlativ till allt. Det är för att jag verkligen älskar den här staden. Det är roligt att jag ska komma tillbaka hit med mina föräldrar om några veckor, men det är inte sista gången. Jag kommer återvända hit snart igen.

Stan har allt man kan önska, storstadskänsla men ändå småstadsatmosfär, mysiga kvarter och heta klubbar, stränder, historiska platser… och mycket backar.

 

Nu är jag hemma, och Gaby och Cissi har dragit till Yosemite National Park för lite hiking. Jag ska chilla hemma några dagar. Det är riktigt härligt väder här nu efter flera veckor av kasst sådant, med mycket regn och blåst. Det är nu varmt, och även på kvällen och natten är det nu så varmt att man kan vara ute i shorts och tshirt.

 

Till helgen blir det Las Vegas! Jag och Cecily åker dit och möter upp Gaby och Cissi. Tillsammans ska vi bo på Hard Rock Café och göra Sin City osäkert!

Spring Break

Nu är jag ledig. Väldigt skönt att få andas ut lite efter allt skolarbete den senaste tiden.

Det kommer inte bli nån kryssning till Mexico. Folk kunde inte få in det på samma tid, så vi kommer (förhoppningsvis) göra det i maj istället, efter skolan slutat.

 

Istället ska jag nu till San Francisco! Det ska bli riktigt roligt. Jag ska dit tillsammans med Gaby och hennes kompis Cecilia som är på besök från Sverige.

 

Nästa helg blir det nog Las Vegas. Det hade varit riktigt skoj. I så fall med Gaby och Cecilia, samt Cecily.

 

Vi hörs nästa vecka. Då ska jag skriva mycket mer och visa en massa bilder från San Fran.

Chill just nu

Skolan går rätt så lungt nu. Har haft en midterm där jag fick 100%! Det var iofs bara 10 frågor, men ändå. Har också skrivit en recension av pjäsen Tartuffe som skolan har satt upp. Det var för min Creative Writing-klass.

Vädret är ritkigt konstigt. Det ösregnar ett par dar, sen ärdet strålande varmt, och sen blandas det vissa dar. Jobbigt är det i alla fall. Vi hade tänkt göra ett nytt försök med IKEA igår söndag, men det gick inte. Det regnade för mycket så vi ville inte åka ända till Burbank. Nån dag ska det dock hända...

I helgen var jag med Lauren på hennes sista cheerleadingtävling. Det var i Irvine och gick inte så bra. En tjej ramlade och skadade sig rätt rejält, så de fick avbryta. De fick sen göra om sin rutin, men slutade ändå sist.


Sista tävlingen jag gick på


Nästa vecka är det Spring Break, och jag vet inte vad jag ska göra. Det var tänkt att vi skulle åka på kryssning till Mexico, men nu vet jag inte om det kommer bli av. De andra har problem med att passa in det i sina scheman, och pojkvänner som bor långt borta har inte samma lov, så det är en massa krångel. Så jag får se vad jag gör. Ska förhoppnigsvis till San Francisco till helgen. Efter det vet jag inte. Kanske tar en road trip nån stans. Antingen själv eller med andra som inte heller har nåt att göra.

Tsunamipanik men ändå en trevlig helg i Norcal. Del 2

Del 2 av 2. (ni måste dock inte ha läst Del 1 för att kunna läsa den här)

Det här blir rätt långt, men jag känner att jag måste skriva av mig. Så jag har delat upp det i två delar. Första delen är om tsunamipaniken, och den är i inlägget under det här.

Men om ni vill läsa om trevligare grejer så kommer min härliga Colusa-helg här. Om ni vill kan ni dock läsa min tsunamihistoria som en novell eller berättelse. Dock är den helt sann.

 

Om torsdagsnatten och färden norrut var dramatisk så var resten av helgen mycket trevligare. Det har blivit festande, rugbymatch och lite ridning som avslutning.

 

Vårt första stopp var i Sacramento. Där bor Laurens pojkvän Kyle, och vi kunde alla få sova ut ett par timmar och sen få lite mat. Vi hade åkt i omkring sju timmar, och hade ca en kvar till Colusa. Vi är med andra ord väldigt långt norrut.

 

Colusa är en liten stad med omkring 5000 invånare. Påminner rätt mycket om Getinge. Jag tror också det är en anledning till att jag och Lauren har så mycket gemensamt. Vi har både växt upp i en liten ort ute på landsbygden, varifrån vi flyttade efter gymnasiet för att kunna ha nån framtid. Mycket av mentaliteten kände jag igen också.

 

Vi bodde hela helgen hos Laurens familj. Ett jättefint stort hus, och det märks verkligen att hon är inredningsdesigner.

Tidiga kvällen kollade vi på film (The Hang over!) och vi åt mat, och sen var det dags för fest. Vi åkte iväg och handlade dricka, Lauren bjöd över en massa gamla kompisar och vi hade jättetrevligt hela natten.

 

Lördag är rugbydag. Stadens stolthet tog emot Humboldt och många från stan var där och kollade. Härlig stämning och folk kände både varandra i publiken liskom spelarna. Laurens pojkvän och hans bror var båda med i laget.

 

Jag har aldrig sett en hel rugbymatch, men det var riktigt skoj. En himla rolig och intressant sport som jag både skulle kunna tänka mig att spela själv och kolla på. Och självklart tog jag många bilder.

 

 

 

 

 

Matchen i sig slutade med en förkrossande seger för Colusa. De andra hade aldrig nån chans.

En tråkig grej var dock att Kyle skadade sig. Fick knät ur led eller nåt sånt. Han hade problem att gå, men fick kryckor senare under eftermiddagen.

 

När matchen var slut var det dags för nästa tradition. Alla spelare gick till krogen The Refuge. Båda lagens spelare, och trots att det var en överkörningsseger festade båda lagen med varandra hela kvällen lång. Och vi var med.

Småstad som detta är så brydde sig ingen om att kolla leg, så vi alla kunde vara med på rugbyfesten med sånger, dans, dryckeslekar, snuskiga limerickar, ännu snuskigare sånger,  öl, dans, och en himla go eftermiddag/kväll/natt.

 

Lauren, Cecily, Paige och jag på baren

 

När vi väl vaknade upp på söndagen var det rätt sent och eftersom det dessutom blivit sommartidsomställning så var det rätt sent och vi borde dra oss hemåt. Men det var en grej kvar som vi var tvungna att göra: rida!

 

 

Ända sedan Laurens kompis Sarah var och hälsade på i augusti har vi snackat om att jag ska komma upp dit och rida. Nu var dock inte Sarah där den här helgen, men Laurens syster Shelen har en häst (det har iofs alla i familjen Boyes, men den här var bäst för oss).  Efter att Shelen och Lauren värmt upp hästen så var det dags för vår tur. Först bakom ryggen på Shelen, men sen för oss själva. Lauren gick vid sidan om, och det gick inte jättefort, men ändå. Jag red! För första gången i mitt liv. Det var roligt, och jag skulle gärna kunna rida, men det är också väldigt svårt. Men som sagt väldigt kul. Och skumpigt.

Shelen och Cecily

 

Vi gjorde även lite konster.

 

Lauren gör en Scorpion, ett trick från cheerleading.



Jag kan jag med!

 

Resan hem tog med lunch- och middagsstopp ca åtta timmar. Det var hemskt väder med tungt regn, men med ett glatt humör och mycket skratt kom vi hem runt midnatt och kunde se tillbaka på en fantastiskt rolig helg. Första gången i Norcal, första gången jag ridit, jag har fått se var Lauren kommer ifrån, och jag har än en gång fått spendera en underbar helg med mina fantastiska vänner.

 

(Missa inte första delen här under)

Tsunamipanik men ändå en trevlig helg i Norcal. Del 1

Del 1 av 2.

Det här blir rätt långt, men jag känner att jag måste skriva av mig. Så jag har delat upp det i två delar. Första delen är om tsunamipaniken, och den är nederst av dessa två inlägg.

Men om ni vill hoppa till trevligare grejer så kommer min härliga Colusa-helg här ovanför. Om ni vill kan ni dock läsa min tsunamihistoria som en novell eller berättelse. Dock är den helt sann.

 

Torsdagsnatten blev en av de mest dramatiska jag nånsin varit med om. Och ändå hände egentligen ingenting.

Ni som känner mig vet att jag inte brukar överreagera eller freak ut över saker. Att jag alltid låter förnuftet tala och inte skrämma upp mig för småsaker. Därför kan ni kanske förstå hur jobbigt det här var och att jag faktiskt såg väldigt allvarligt på allt.

 

Det som hände var:

Efter att jag varit med Cecily och Paige i IV i torsdags för att äta släppte vi av Paige hos sig. Vi hade bland annat pratat om de senaste tidens jordbävningar I Nya Zeeland och Kina, och solens konstiga aktivitet. Skämtat (eller?) om att domedagsprofetiorna om 2012 kommer närmare och närmare. Därför blev vi väldigt oroliga när vi kollade nyheterna i mobilen och såg att en enorm jordbävning precis skakat Japan.

Men vad värre var: De varnade för att en enorm tsunami kunde bli följden, och att evakuering kanske skulle bli nödvändigt.

 

Detta är btw inga kvällstidningar. Det är CNN och LA Times.

 

Paige bor precis vid have i IV, och just den kustremsan är väldigt dålig och på väg att falla ner i havet ändå. Vi blev oroliga och bestämde oss för att hämta upp henne och åka hem till oss så länge.

Problemt är att jag också bor vid kusten. Och hos Cecily kunde vi inte vara pga hennes hyresvärd och dennes tokiga regler. Vi bestämde oss för att åka upp i bergen för att vara säkrare. Åka upp till nån av rastpaltserna där och sova där.

Under tiden hade nämligen även radiostationerna gått ut med varningar om en möjlig tsunami. Hawaii skulle snart träffas, och sen Kalifornien. Alaska hade redan fått sin.

Vi ringde och pratade med Lauren som sa att hon pratat med sin kille som kände folk som bodde på Hawaii, och sa att det var okej.

Ett par minuter ringde hon igen. Hon berättade att CNN precis utfärdat en varning om att Santa Barbara (inte USA i allmänhet, inte Kalifornien utan SANTA BARBARA) troligen skulle träffas av en tsunami kl 8 på morgonen. Stan kommer nog behöva evakueras. Detta är nu runt två på natten.

 

Under hela tiden följde jag via min mobil vad mina kompisar skrev på Facebook. Alla freakade ut. Sorgligast var att följa alla mina japanska vänner som skrev om hur de inte kunde få kontakt med sina familjer och att deras land slagits i spillror.

 

Alla nyhetssajter skrev om den totala förödelsen och att nåt liknande kunde hända USA. Det här var osannolikt. Eller? Varför chansa. Vad ska vi göra? Vi står här nu uppe på ett berg, tittar ut över ett vackert upplyst Santa Barbara by night och vet att där ute till havs rusar en jättevåg fram med mål att krossa allt som kommer i dess väg.

 

Vår utsikt från berget där vi höll till. (det är inte brandrök utan ett moln som blivit suddigt pga den långa slutartiden)

 

Vi hade planerat att åka upp till staden Laurens födelseort Calusa över helgen, och åka på fredagseftermiddagen. Vi fattade dock ett beslut. Vi kan inte vänta. Vi åker nu. Vi gjorde upp en plan om att åka och hämta våra grejer och sen mötas hos Cecily för att därifrån evakuera Santa Barbara.

 

Ett annat problem höll oss upptagna hela tiden. Alla våra vänner. Ända anledningen att vi visste om det här var att vi var uppe sent för vi tog och käkade väldigt sent. De flesta andra låg nu och sov eller var ute och festade och var riktigt fulla (det är ju trots allt Santa Barbara…)

Vi började smsa och ringa så många vi kunde. Många var oroliga, flera skulle ta sig upp i bergen, och flera brydde sig inte alls. De sa att vi överreagerade och att inget kunde hända.

Vi var dock säkra. Vi överreagerade inte. Nånting kunde hända. Även nu så här i efterhand står jag fast vid att vi agerade helt rätt med tanke på omständigheterna som rådde JUST DÅ. Alla nyhetsrapporteringar blev bara värre och värre. Dödsiffran steg i Japan. Allt fler länder runt Stilla Havet utfärdade tsunamivarningar. Klockan 08:07 kommer vågen att nå Golden Gate-bron.

 

Vi blev fyra som tog och åkte norrut. Jag, Cecily, Lauren och Paige. Vi tankade, köpte proviant för resan (enormt mycket Red Bull) och gav oss sen ut på motorvägen i ett nattsvart Kalifornien. Vi tog inlandsmotorvägen för säkerhetsskull, och planerade att ta en omväg runt San Francisco, allt för att hålla oss så långt borta från vattnet som möjligt.

 

Hela tiden kollade jag i min mobil både svenska och amerikanska nyheter. På facebook pratade alla om tsunamihotet.

 

Under resans gång försökte vi växla radion mellan de olika kristna, rock, country, hit-musik, hillbilly-kanalerna för att hitta nyhetssändningar. Under flera timmar blev det bara värre och värre ytterligare. Vi försökt ringa så många vi kunde igen. Vi satt och räknade ner minuterna till klockan åtta när helvetet skulle braka lös. Men under timmen innan åtta började för första gången positiva nyheter komma in. Vågen som slår till mot USA kommer förmodligen inte bli så allvarlig. Evakueringshotet i Santa Barbara släpptes.

 

Vi ringde till våra vänner. De mådde bra. Det gjorde vi med. Vi kunde andas ut och nu fokusera på att ha en rolig och fantastisk helg i Norra Kalifornien.