Tsunamipanik men ändå en trevlig helg i Norcal. Del 2
Del 2 av 2. (ni måste dock inte ha läst Del 1 för att kunna läsa den här)
Det här blir rätt långt, men jag känner att jag måste skriva av mig. Så jag har delat upp det i två delar. Första delen är om tsunamipaniken, och den är i inlägget under det här.
Men om ni vill läsa om trevligare grejer så kommer min härliga Colusa-helg här. Om ni vill kan ni dock läsa min tsunamihistoria som en novell eller berättelse. Dock är den helt sann.
Om torsdagsnatten och färden norrut var dramatisk så var resten av helgen mycket trevligare. Det har blivit festande, rugbymatch och lite ridning som avslutning.
Vårt första stopp var i Sacramento. Där bor Laurens pojkvän Kyle, och vi kunde alla få sova ut ett par timmar och sen få lite mat. Vi hade åkt i omkring sju timmar, och hade ca en kvar till Colusa. Vi är med andra ord väldigt långt norrut.
Colusa är en liten stad med omkring 5000 invånare. Påminner rätt mycket om Getinge. Jag tror också det är en anledning till att jag och Lauren har så mycket gemensamt. Vi har både växt upp i en liten ort ute på landsbygden, varifrån vi flyttade efter gymnasiet för att kunna ha nån framtid. Mycket av mentaliteten kände jag igen också.
Vi bodde hela helgen hos Laurens familj. Ett jättefint stort hus, och det märks verkligen att hon är inredningsdesigner.
Tidiga kvällen kollade vi på film (The Hang over!) och vi åt mat, och sen var det dags för fest. Vi åkte iväg och handlade dricka, Lauren bjöd över en massa gamla kompisar och vi hade jättetrevligt hela natten.
Lördag är rugbydag. Stadens stolthet tog emot Humboldt och många från stan var där och kollade. Härlig stämning och folk kände både varandra i publiken liskom spelarna. Laurens pojkvän och hans bror var båda med i laget.
Jag har aldrig sett en hel rugbymatch, men det var riktigt skoj. En himla rolig och intressant sport som jag både skulle kunna tänka mig att spela själv och kolla på. Och självklart tog jag många bilder.
Matchen i sig slutade med en förkrossande seger för Colusa. De andra hade aldrig nån chans.
En tråkig grej var dock att Kyle skadade sig. Fick knät ur led eller nåt sånt. Han hade problem att gå, men fick kryckor senare under eftermiddagen.
När matchen var slut var det dags för nästa tradition. Alla spelare gick till krogen The Refuge. Båda lagens spelare, och trots att det var en överkörningsseger festade båda lagen med varandra hela kvällen lång. Och vi var med.
Småstad som detta är så brydde sig ingen om att kolla leg, så vi alla kunde vara med på rugbyfesten med sånger, dans, dryckeslekar, snuskiga limerickar, ännu snuskigare sånger, öl, dans, och en himla go eftermiddag/kväll/natt.
Lauren, Cecily, Paige och jag på baren
När vi väl vaknade upp på söndagen var det rätt sent och eftersom det dessutom blivit sommartidsomställning så var det rätt sent och vi borde dra oss hemåt. Men det var en grej kvar som vi var tvungna att göra: rida!
Ända sedan Laurens kompis Sarah var och hälsade på i augusti har vi snackat om att jag ska komma upp dit och rida. Nu var dock inte Sarah där den här helgen, men Laurens syster Shelen har en häst (det har iofs alla i familjen Boyes, men den här var bäst för oss). Efter att Shelen och Lauren värmt upp hästen så var det dags för vår tur. Först bakom ryggen på Shelen, men sen för oss själva. Lauren gick vid sidan om, och det gick inte jättefort, men ändå. Jag red! För första gången i mitt liv. Det var roligt, och jag skulle gärna kunna rida, men det är också väldigt svårt. Men som sagt väldigt kul. Och skumpigt.
Shelen och Cecily
Vi gjorde även lite konster.
Lauren gör en Scorpion, ett trick från cheerleading.
Jag kan jag med!
Resan hem tog med lunch- och middagsstopp ca åtta timmar. Det var hemskt väder med tungt regn, men med ett glatt humör och mycket skratt kom vi hem runt midnatt och kunde se tillbaka på en fantastiskt rolig helg. Första gången i Norcal, första gången jag ridit, jag har fått se var Lauren kommer ifrån, och jag har än en gång fått spendera en underbar helg med mina fantastiska vänner.
(Missa inte första delen här under)