Ishockey-tragedin

Det blir två minnesblogginlägg nu. Ett idag om hockeyolyckan i Ryssland, och en om ett par dagar om elfte september.

Det som hände i Ryssland är helt fasansfullt förskräckligt. Ett helt lag bara utplånades. Så många liv på en gång. Flygolyckor är alltid hemska, och alla anhöriga lider. Men med ett plan fullt med kändisar, känns det som att alla är anhöriga. Alla hade nån slags relation med minst en av killarna på planet. Alla svenskar hade något slags förhållande till Stefan Liv. Därför drabbar den här olyckan så många fler.

Så många bra hockeyspelare gick förlorade. Spelare som Pavol Demitra, Ruslan Salei, Karel Rachunek, Karlis Skraistins och många fler hade betydande NHL-karriärer bakom sig, och ännu fler hade dem framför sig.
Jag vill passa på att lyfta upp två stycken av de omkomna lite extra, två spelare, så osm jag skrev här ovanför, känner en liten extra relation till.

Alexander Karpotsev



I Lokomotiv var han andretränade, men det är som hockeyspelare han kommer att bli ihågkommen. Under 1990-talet spelade han i New York Rangers, och 1994 var han med och vann Stanley Cup. Tillsammans med Alexei Kovalev, Sergei Zubov och Sergei Nemchinov blev han den första ryss att vinna Stanely Cup.
Han är därmed den första från det fnatastiska 1994-Rangers-laget som har dött.
Han gjorde sen flera bra säsonger i NYR, innan han tradades till Toronto.
Han var en unerskattad spelare, och alltid pålitlig.


Stefan Liv



Det här är så fruktansvärt tragiskt. Liv verkade vara en sån härlig människa. Alltid på intervjuer och efter matcher bjöd han på sig själv och både gjorde och sa roliga saker. Många journalister berättar om hur han alltid skämtade, med en slags egen humor som man inte ibland förstod, men skrattade lika gott åt det ändå. Och så de här fula kullerbyttorna som han gjorde efter match. Och hans jönköpingsdialekt.

Somhockeyspelare var han också otroligt stor. Tre SM-guld, ett OS-guld (iofs Lunkans förtjänst, men ändå) och 2 VM-guld går inte att snacka bort. Han var stor, och alltid bäst när det gäller.
Nästan iaf. Han lyckades inte i NHL och Detroit. Jag sa hela tiden att han borde ha stannat i farmaligan och kämpat på i ett par år, och om det inte lyckades då kund han dra hemåt. Han åkte tillbaka efter redan ett år, men han lyckades bättre i Europa, och han verkade triva med det.

Det är en stor man och spelare som har gått förlorad. Hemst är det. Vila i frid, du svenske hjälte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0