Melodifestivalen 2012.

På lördag är det dags för melodifestivalens final. Det ska blir skoj, vi ska ha fest och det är många låtar med i finalen.

Här är mina omdömen om låtarna, och i vilken ordning jag gillar dem.

1. Danny&Loreen. Det är helt omöjligt för mig att välja. Först var Danny min favorit, men så ändrade jag mig och lät Loreen komma till mig. Två bra houselåtar som är moderna och kommer gå bra i Europa bägge två. Jag kan inte välja. Jag kommer att rösta på båda två på lördag. Möjligtvis att Danny är lite, lite mer en favorit, men jag kommer blir lika glad vem än av dem som vinner.

2. Ingen annan än Danny eller Lorren får vinna. Eller komma tvåa.

3. Lisa Miskovsky. Den här är en härlig ballad med nåt mystiskt över sig. Lisa Mysko-vksi levererar således. Lite trollsk och skön, lite som Lisa själv verkar. Den förtjänar en plats högt upp.

4. Dead by April. Låter som mycket de gjort tidigare, men inte som nåt som gjorts i Melodifestivalen förut. Därför är det så rätt. Det finns bättre metallåtar, men den är tillräckligt bra för att kunna hamna på pallen, men jag sätter den bakom Lisa. Det finns dock en vinstchans. Om Danny och Loreen-röstarna kvittar ut varandra kan den här komma som en dark horse och ta hem allt. Jag skulle bli sur, men jag tror sedan att den skulle kunna ha en bra chanse i ESC.

5. Top Cats. Jag gillade den här rockabilly-låten när jag hörde den först och trodde den skulle gå direkt till final. Den är catchy och säkert en stor fanbase med många som röstar. Ett trevligt inslag, men inte så mycket mer. Ska inte ha med toppstriden att göra. Killen vid pianot är coolast.

6. Thorsten Flinck. Första gången jag hörde den var jag verkligen inte imponerad, men det var jag i Andra chansen. Killen har känsla. Skulle inte funka alls i Europa, och går heller inte att översätta till engelska, för då försvinner för mycket. Kan komma högt, men kommer inte kunna vinna.

7. Molly Sandén. Empty room-vibbar. Men så bra är det inte. Molly är snygg i den där outfiten och nya hårfärgen, men låten lyfter inte riktigt.

8. Björn Ranelid fest. Sara Li. Som alla vet kom inte denna låt till final för att den var bra, utan för att det var hela Ranelid-koncepter som röstades fram. I finalen går det inte lika bra. Den kommer att få många röster, men har inga chanser att vinna. Jag hoppas att Sara Li kommer att kunna ha en karriär efter detta. Hon är rätt snygg. Men hennes stacato-arm-dans är det inte. Bäst i låten är när Ranelid försöker sjunga med. Ska han sjunga på engelska förresten? Då finns det bara en sak att säga. OMG.

9. David Lindgren. Första gången jag hörde den gillade jag det, men redan innan låten var slut tänkte jag ”neej”. Han känns så malplacerad. Som en kontorsmänniska som sjunger karaeoke. Han är bra på det, och äger karaeoke-baren, men det är likväl nån som nån sjunger efter en öl och ett quiz en torsdagskväll. After work-house. Pluspoäng för breakdancen dock.

10. Ulrik Munther. Den andra vinnaren från en kass deltävling är ingen vinnare i min bok. Jag stör mig på när barnartister som sjunger om sånt som de inte kan ha erfarenhet av, som förhållanden, sex och kärlek (minns hur den 15-åriga Amy Diamond sjöng ”I refuse to be your mother” en gång). Så är det här också. En kille som inte är tillräcklgit gammal för att mönstra kan inte sjunga om att vara soldat. Jag gillar inte den här låten. Inte bara därför, men det är tyvärr för mycket Lilla Melodifestivalen över det. Det är skillnad på Ulrik och de andra fullblodsproffsen som är med i finalen.